Ballonger med snopp

Vet inte om rubriken passar. Ibland kommer rubriken först och texten sen, ibland tvärtom.

Idag jobbade jag tyst som en mus hela arbetsdagen lång sju och en halv timme. Har presterat bra men fy bubblan vad lång tid det ska ta innan allt är testat. En kollega sa om sitt gebit: tjugo sekunder att ändra och två dar att testa.

Sen käkade jag pasta med vin ihop med michellevännen innan bion. Efter burgare på måndagkväll och tisdaglunch vill man byta stil, jo joules jag köpte massa färs i går för kommande dagar. Jag väljer aldrig film, det gör andra bättre. Iaf blev det "2 dagar i Paris". En tjejfilm. Eller parfilm. En relationskrockskomedi, går det att läsa det ordet?

Hypokondrisk mesig amerikansk kliché till pojkvän träffar sin franska flickväns familj och hennes älskliga long-ago-ex-boyfriends som bonus i en lite rörig men smått charmig pratig misstroendekomik med psykotiska fördomsfulla inslag. Så skulle jag beskriva den.

Jag ser film utan några försök till djupa analyser eller politiska undertoner. Därför är oftast oslipade komedier, mysfilmer eller thrillers utan någon som helst pardon eller åsiktsindoktrinering bäst. Det blir patetiskt när filmen är överpretto eller politiskt korrekt. Genuina kuliga eller skräckiga filmer som inte känns konstlade. Den här filmen var lite av varje, förutom action då, men så har också hon som spelar huvudrollen stått för regi, klipp och musik (ser jag efter att ha fuskläst andra riktiga recensioner). Det lite jobbiga är att jag inte minns mycket av film jag ser. Jag låter hjärnan slappa och det är väl det som var meningen. Fan, klockan är redan halv ett.