Sju-uppare
Idag är det ingen särskild dag. Bara en fin dag. Det har varit en fin höstdag.
Ibland slutar dagen med att jag är trött.
Ett spontant Ja för några månader sedan ledde till ett behov. Jag som alltid varit frisk, vilken sjuk tanke fick mig att säga ja till något så dumt. Och det krockar med ölfestivalen. Jag är i gott sällskap för det är tio kollegor på jobbet som skall lida med mig. Tänkte säga knäppgökar, men det är vi inte. Tvärtom. Att ta sig an utmaningar är vi bra på. Att utforska det lite okända. Nu har jag inte upplevt den sista okända delen men jag har varit där förr. För tio år sedan kanske. På söndag blir det värre. Nina, som bor nära, har i princip utlovat skumpa efteråt, men jag gissar att vissa kollegor hinner smutta slut på den varan innan vi andra är redo.
Söndag 23 sep : Löpning Ursvik 2 tim, 15+5 km
Jag behöver massa massage, benen bär men han går stelt. Och det måndag i morgon. Jur kul är det? Att gå till jobbet som en stelopererad pensionär. Det är lång väg dit, men kort till jobbet.
Jag är så galet hungrig. Det var ingen som tänkte på att handla mat idag, eller igår.
Orkar inte till seven-eleven. Första gången mamma beställde 7-Up till något hamburgerkäk på en bilsemester sa hon en sån där "sju-uppare". Det var ofantligt kul men pinsamt för oss barn. Vem vill ha en sån cool mor. Men hon är snäll. Frysen är full av frysta bär och sånt, självplockat eller mammaplockat, men ingen mat. Lampan är trasig i frysen, såg lite dåligt. Det känns som studenttider igen, inte ekonomiskt, men spismässigt. Pasta, varma koppen, mackor osv. Inget sofistikerat extra gott. Det blir kanske popcorn till efterätt, kladdkaka är way too much sugar. Sliskig ananas i konserv är inte så nice. F-n vad jag lever sunt men ändå inte. Mitt energibehov är bottenlöst. Inte blir man mätt på D-vitamin eller Stockholm vatten. Känns som fantasin eller lusten att laga mat har försvunnit.
Nästa gång skall jag fixa mat innan jag tränar ifall jag inte orkar ut ur lägenheten efteråt. Det kryper så där härligt i fötter och ben, så länge jag inte rör på mig. Det är inget större fel på mig. Jag tar bara jobbiga vägar i livet. Och det går inte alltid rakt fram.
Ibland slutar dagen med att jag är trött.
Ett spontant Ja för några månader sedan ledde till ett behov. Jag som alltid varit frisk, vilken sjuk tanke fick mig att säga ja till något så dumt. Och det krockar med ölfestivalen. Jag är i gott sällskap för det är tio kollegor på jobbet som skall lida med mig. Tänkte säga knäppgökar, men det är vi inte. Tvärtom. Att ta sig an utmaningar är vi bra på. Att utforska det lite okända. Nu har jag inte upplevt den sista okända delen men jag har varit där förr. För tio år sedan kanske. På söndag blir det värre. Nina, som bor nära, har i princip utlovat skumpa efteråt, men jag gissar att vissa kollegor hinner smutta slut på den varan innan vi andra är redo.
Söndag 23 sep : Löpning Ursvik 2 tim, 15+5 km
Jag behöver massa massage, benen bär men han går stelt. Och det måndag i morgon. Jur kul är det? Att gå till jobbet som en stelopererad pensionär. Det är lång väg dit, men kort till jobbet.
Jag är så galet hungrig. Det var ingen som tänkte på att handla mat idag, eller igår.
Orkar inte till seven-eleven. Första gången mamma beställde 7-Up till något hamburgerkäk på en bilsemester sa hon en sån där "sju-uppare". Det var ofantligt kul men pinsamt för oss barn. Vem vill ha en sån cool mor. Men hon är snäll. Frysen är full av frysta bär och sånt, självplockat eller mammaplockat, men ingen mat. Lampan är trasig i frysen, såg lite dåligt. Det känns som studenttider igen, inte ekonomiskt, men spismässigt. Pasta, varma koppen, mackor osv. Inget sofistikerat extra gott. Det blir kanske popcorn till efterätt, kladdkaka är way too much sugar. Sliskig ananas i konserv är inte så nice. F-n vad jag lever sunt men ändå inte. Mitt energibehov är bottenlöst. Inte blir man mätt på D-vitamin eller Stockholm vatten. Känns som fantasin eller lusten att laga mat har försvunnit.
Nästa gång skall jag fixa mat innan jag tränar ifall jag inte orkar ut ur lägenheten efteråt. Det kryper så där härligt i fötter och ben, så länge jag inte rör på mig. Det är inget större fel på mig. Jag tar bara jobbiga vägar i livet. Och det går inte alltid rakt fram.
posted by godisgrisen at 22:57
4 Comments:
Det går sällan sällan rakt fram. Man behöver morötter. Inte fysikak. Äen om dom inte är så dumma dom heller.
Man lagar mongolass med mat och stoppar i frysen. Eller kanske bara färdiga köttbullar. Nödmat, för såna tillfällen.
Livet är kringligt. Det är väl på nått vis det som är det braiga.
Ha en fin kväll.
Tack, ibland kringelikrångligt ja. Blev en matig kväll till slut. Kvantitet men inte kvalitet.
Är klippa på köttfärssås, i form av just mongolass :)
En social helg hade varit perfekt istället för sån där fy.akt. Det knäppa är att den här moroten gäller till lördag. Then it's over, I guess.
Lidingöloppet?
Usch ja. Skulle inte shiraz sitta bättre i benen, kropp och själ?
Skicka en kommentar
<< Home