Gone gone gone

My cell phone is gone...

Skall gå till lokala puben och inta midsommarens första och enda öl. Hade tänkt mig det som en avkopplande avslutning på lördagkvällen. På med rentvättade kläder och i med plånkan i innerfickan. I med mobilen... men var är mobilen? Jag kollar i innerfickor, ytterfickor, badrummet, sovrummet, bland obäddad säng och bland kläder på tork. Kollar under badkar, ovanpå och bakom tvättmaskinen, under handfat, bakom toastol, i hallen, bakom jackor och skor, i styrelserummet där jag tidigare varit. Dubbelkollar och kollar under soffan, mellan och under dynorna. Har kollat överallt. Två gånger. Har till och med kollat bakom växterna på fönsterbrädorna trots att jag vet att mobben inte ligger där. Går omkring i lägenheten och tänder lampor. Ringer till mobilen. Knäpptyst. Inte ett ljud. Dubbelkollar dubbelkollen. Går tillbaka till hallen. Det var ju där jag hade den senast, eller hade jag.. inte?

In på toa igen. Det enda ställe jag inte letat på och inte vill leta i heller, är kröken. Blänger nästan lite argt på toastolen och förbannar mig själv så in i helvete. Varför hamnade den just där av alla ställen... Inget att göra åt. Spolar en gång till för säkerhets skull. Som om spolningen skulle svepa med mobilen lite till, bara ännu mer otillgängligt. Den är ju redan kaputt där den ligger, där någonstans.

Drar igång bredbandet, måste ju kolla vilka modeller som har rabatt just nu. Utan mobil stannar jag. Nu har jag missat sista beställningen på puben så det är dubbel skada skedd. Hinner tänka på allt strul som uppstår, att meddela omgivningen "mig icke nåbar", visst har jag flygets bokningsnummer även på mailen. Har inte ens kommit utanför huset. Trippelkollar i lägenheten. Dubbelkollar styrelserummet, låser upp och öppnar plåtskåpet, drar i en pärm jag tidigare kollat i. Där mellan några blad ramlar en liten tunn aluminiumgrej ut. En mobil!

Tur att jag och ingen annan hann ta ut pärmen. Ett tvåmetersfall skulle min mobil knappast ha överlevt. Faran är över. Andra tanken slår mig direkt. Inte undra på att jag inte hörde någon ringsignal när jag ringde till mobilen. Inte undra på att jag trodde den låg på ett oroväckande men samtidigt betryggande och ljuddämpande avstånd i avloppet från toan.

Klämmer ihop pärmen utan att ens ha öppnat den. Behöver inte kolla var mobilen egentligen låg. Vet att det är mellan registerblad tolv och tretton eller trettiett och trettitvå. Det är lägenheterna som Fortum vill fakturera retroaktivt för gasleveranser.

Efter fyrtiofem minuters letande att jag fått kramp i magen och en smärre hjärtinfarkt innan en lättnadens suck får kroppen att slappna av igen. Jag som hade behövt den där lugnande ölen. Mer nu än innan. Istället håller avsaknaden av mobil att ta kål på mig. Mobilen är mitt liv! Jag har fått mitt liv tillbaka.

Bloggen avslutas härmed och kvällen firas med glass, krossad choklad och ädlare starkdryck i ett litet glas. Nästa bloggliv blir en fotoblogg eller något.