Paulo Coelho

Stödjer fildelning som ett verktyg att nå människor.

Han började skriva för att bli läst, enligt honom själv.

Det blir man genom fildelning.

Den som inte delar med sig är inte bara självisk, utan också bitter och ensam, enligt Coelho, skriver expressen.se.

Godisgrisen försöker sig på en liknelse.

Att sprida upphovsrättsskyddat material är inte lagligt. I hopp och tron att kunna förhindra olaglig digital spridning väljer man att rida på gamla trötta kameler. Lagen. Man skaffar nya kameler också. Gör om lagen. Men som vanligt försöker den som har kvar en del av kakan även vinna hela kakan. Att mata kamelen med all sorts mat. Inte bara intäkter från stenålders-lp och forntids-cd och utan även dåtids-mp3 avi mov wmv. Den juridiska vägen. Den lite smaklösa vägen. Tasteless.

{Sen vill musiklobbyisterna att tullen ska få genomsöka och beslagta mobiler med inspelad musik och att upphovsrättskatt ska utgå på varje gigabyte flashminne. Som kassettskatten. Som cd-skatten. Som beskattar mina egna digitalbilder. Det är storebror och frihet i en liten ask. En jävligt liten ask}

Om nu kakan är en cd- eller dvd-skiva så borde skivbranschen försöka sig på att baka nya andra godare smakfulla kakor. Tasteful. Som lockar. Som smakar. Som låter. Som en variant på den gyllene medelvägen. Som spotify. Rätt i tiden.

Fel i tiden ligger arvikafestivalen då jag missar dm men får se u2. För elva år sedan skrevs... kent och sisters of mercy men missade dileva och spock. tältet i lera och jag i technotrans på enda stället att sova torrt. Att lyckas slumra där musik spelas över hundratio decibel är en bedrift. Mat dusch och gt hos min moster. Dagen efter vann fransmännen vm i fotboll mot brassarna.