Fragment

Jag såg papper på gatan. Inte bara ett, utan massor. De såg ut att vara utspridda men från början sorterade. Nästan alla med hål i kanten. Som om de suttit i en pärm eller nåt. Jag kände igen dem på något olustigt sätt. Vem hade slängt dem där? Vem hade hittat dem när inte jag gjort det. Alla hur var när frågor dök upp. Jag tror jag samlade ihop allt jag kunde få tag på. Kollade efter om grannarna såg mig. Om någon såg mig utan att jag såg dem. Det är ju mina papper, tänkte jag. När jag kom in såg jag fler saker. Det var tomt. Tomt i alla små facken. Det lyste, om man kan säga det om en svart skinnplånka, tomt i de små krypin där korten brukar vara. Kreditkort och körkort. Nån har snott dem. Fan också. Varför händer allt det här nu, kommer jag ihåg att jag hann tänka. Sen gick allt så väldigt snabbt. Jag kollade på klockan. Men jag såg inget. Där ute hade det varit ljust i skenet av gatlampor. Här inne var det inte samma ljus. Det var mörkt. Jag tror jag snurrade runt en aning. Jag vred på mig och öppnade ögonen. Jag låg kvar i sängen.