Tidstjuvar
Snart har veckan gått. Tre kvällar. Aktiviteter varje dag. Livet utanför vet jag inte mycket om. Kollar löpet på väg till jobbet. Kollar mail nån gång under dagen. Glömmer bort allt för att jag jobbar. Intensivt.
Sen snabbgår jag till tåget eller vart jag nu är på väg. Till kontoret. Till styrelsemötet som hann ta slut. Ny dag. Till bowlingen på ballbreaker's med kollegor. Min andra bamseburgare för dagen. Tre strikes på raken. En skön promenad till fridhemsplan och hemåt.
Kollar internet och somnar men vaknar med ljuset tänt. På toan och med ögonen på tvätten som trängs i trumman minns jag att jag lovat fixa en sak innan midnatt. Det blev halv två istället. En liten deadline men ändå. Ny dag. Årsmöte i tvåhundratio minuter. Hann smita iväg till hemköp för att frukosthandla innan stängning. Tvungen att räkna på fingrarna om det stämmer. Tre och en halv timme, ja.
Hon som är min mor ringer ibland och frågar hur det är. Jag blir irriterad när de omtänksamma mammainstinkterna kommer upp. Hur mår du, är du trött, förkyld, äter du, sover du. Jag vill inte ha dem i öronen just när man får dem, alla har ett svar som jag inte vill veta av. För jag vet det så väl.
Vem lever mitt liv egentligen? Inte är det jag alla gånger, som jag vill vara. Tre kvällar som försvunnit. Tidstjuvar. Saker jag valt att göra. Saker som kommer med jobbet. Saker jag gör men inte alltid valt. Saker som är kul. Saker som är måsten.
Snart är det vårkonferens. Det lutar åt tåg. Men med handbagage för flyg. Skidata keycard och varma kläder. Skidåka halvdag någonstans, väldigt få vet var. Det blir skoj. Kort intensivt och kul. Lära känna varann festa och en dos powerpoint. Företagskultur. Klart är att det tar precis fyrtioåtta timmar, precis som i november till island, från avresa till hemkomst. Gissar på riksgränsen och icehotel efter lite research. Hade hoppats på sierra nevada ;)
Närminnet sägs vara kort när man har för mycket att tänka på. Nu vet jag i alla fall vad som hänt i veckan. Jag ångrar inte mycket. Jag saknar dom där gamla vännerna. Dom som man träffar för att man trivs i deras sällskap.
Sen snabbgår jag till tåget eller vart jag nu är på väg. Till kontoret. Till styrelsemötet som hann ta slut. Ny dag. Till bowlingen på ballbreaker's med kollegor. Min andra bamseburgare för dagen. Tre strikes på raken. En skön promenad till fridhemsplan och hemåt.
Kollar internet och somnar men vaknar med ljuset tänt. På toan och med ögonen på tvätten som trängs i trumman minns jag att jag lovat fixa en sak innan midnatt. Det blev halv två istället. En liten deadline men ändå. Ny dag. Årsmöte i tvåhundratio minuter. Hann smita iväg till hemköp för att frukosthandla innan stängning. Tvungen att räkna på fingrarna om det stämmer. Tre och en halv timme, ja.
Hon som är min mor ringer ibland och frågar hur det är. Jag blir irriterad när de omtänksamma mammainstinkterna kommer upp. Hur mår du, är du trött, förkyld, äter du, sover du. Jag vill inte ha dem i öronen just när man får dem, alla har ett svar som jag inte vill veta av. För jag vet det så väl.
Vem lever mitt liv egentligen? Inte är det jag alla gånger, som jag vill vara. Tre kvällar som försvunnit. Tidstjuvar. Saker jag valt att göra. Saker som kommer med jobbet. Saker jag gör men inte alltid valt. Saker som är kul. Saker som är måsten.
Snart är det vårkonferens. Det lutar åt tåg. Men med handbagage för flyg. Skidata keycard och varma kläder. Skidåka halvdag någonstans, väldigt få vet var. Det blir skoj. Kort intensivt och kul. Lära känna varann festa och en dos powerpoint. Företagskultur. Klart är att det tar precis fyrtioåtta timmar, precis som i november till island, från avresa till hemkomst. Gissar på riksgränsen och icehotel efter lite research. Hade hoppats på sierra nevada ;)
Närminnet sägs vara kort när man har för mycket att tänka på. Nu vet jag i alla fall vad som hänt i veckan. Jag ångrar inte mycket. Jag saknar dom där gamla vännerna. Dom som man träffar för att man trivs i deras sällskap.
posted by godisgrisen at 23:40
3 Comments:
När man står där vid porten och plötsligt inte kommer ihåg vad man har för portkod, då vet man att världen snurrar för fort omkring en.
jag har lärt mej, på sistone, att det är då man ska se till att ha fötterna på jorden, bokstavligt talat. dvs se till hur man sitter på stolen. jorda fötterna, lägga handen på magen och se till att man andas med den, magen, och inte långt uppe i bröstet.
och, det funkar faktiskt.
prova!
Vissa dagar är arbetet den lugnande stunden på dagen. Väl hemma känns det bråttom med allt.
Idag tog jag en knapp sextimmarsdag följt av lite ledarskap i träningsoverall. Sedan en lugn kväll med både middag, hänga tvätt och dumburken där claes malmberg och jan myrdal ordbråkat.
Tack joules! Det är inte alltid så illa som orden läggs fram.
Nä jag vet. Inläggen låter ofta sämre än det är. Kanske för att det blir bättre efter man har släppt lite på ventilen?
Jag vet inte exakt, men jag har märkt det oxå. Att det inte är så illa som orden läggs fram alla gånger.
Skicka en kommentar
<< Home