Living dead

Det känns som jag är levande död. I helgen sprang vi oss mörbultade i skogen. Jag både vann och förlorade. Jag känner mig som vinnare förstås. Det är alltid kul att vinna. Men jag känner mig lika mycket död just nu som jag vad glad och trött just då.

Det har varit en annan slags intensiv tid med den där sporten som bokstavligen äter upp en. Har knappt ätit sovit förutom när jag utmattad råkat somna där jag satt. I morse var jag trött och orakad med snygg blå skrynklig skjorta på jobbet. Inte så mycket att skämmas för men jag kände mig lite miserabel. Som om jag inte duschat vilket jag faktiskt inte hade gjort. Istället från sju till tio framför datorn innan jobbet. Det är mycket som känns och det är olika saker som känns och olika personer som sätter igång känslor. Det allra jobbigaste är att jag ser att jag börjar uppskatta människan bakom fasaden men när man inte får rätt gensvar blir det att acceptera läget så som det är. Det känns som om det haglar vuxenpoäng på mig men jag är för trött för att fånga dem och göra något bra av dem. Snart skall jag köra den där leken man gjorde som liten... älskar, älskar inte... och nypa av blad på en blomma. Det är i alla fall soligt och fint ute om dagarna.