Falska sanningar och misstroende

Min "bästa" vän, ja jag tvekar lite över den ömsesidiga beskrivningen efter en sak som hände för femtiofem minuter sedan. Jag lämnar förstås inte ut namn men det känns utelämnande ändå. Men får jag inte säga det jag känner för så gör jag det här. Förlåt för detta men det är nödvändigt att skriva av sig. Vännen, förlåt du också om du råkar läsa detta men vill du inte lyssna i ett samtal så... ja?


Oj, nu tror hon att jag har sex varje helg och därför inte vill ha henne kvar här, och att jag bara försöker vara snäll och visa min bästa sida för att vinna henne någon gång i framtiden. Ungefär så. Sådan falsk misstänksamhet har jag överhuvudtaget svårt för, speciellt när man (hon) kategoriskt inte ens vill lyssna på ens nekande bemötande. Jag håller upp en hand som en stoppsignal och säger: "hennes namn här har du faktiskt alldeles fel" lätt upprörd och frågar hur hon kan säga eller anklaga mig för något som inte hon vet något om. Men att jag ens skulle få säga något alls existerar inte. Jag undrar om jag ens hade fått hålla med henne och ljuga och säga visst är det så, exakt så. (Visst är det svårt att bjuda hem andra vänner och kanske nån dejt om det hänger röda spetstrosor på tork och står tjugosju par damskor i hallen och vardagsrummet, men att därifrån bli beskylld för att ha ett promiskuöst sexliv eller vilja ha det... där finns en gräns för vad man tål).

Hur resonerar en tjejkompis som tror jag varit ute på fest förra veckan för att ha sex när jag knappt minns själv vad jag gjort om kvällarna förutom att ha jobbat och tagit två öl i torsdags på the cottage (vilket hon inte vet) och sprungit midnattsloppet och därefter varit social med arbetskamraterna. Och som säger sig veta att jag har sex med mitt x som kk. Vi som träffats en gång i maj och en gång nu i sommar sedan oktober förra året. Det är något speciellt med synen på sex från människor som tror att svenskars sexliv är något som sker lika ofta och lätt som man torkar sig i röven när man skiter. Vi är annorlunda märker jag, men inte i grundläggande värderingar (att vilja älska någon osv), däremot ifråga om fördomar mot oss. Och misstroende mot mig.

Hon har bråttom till pendeln och kommer tillbaka någon kvart senare när jag lagar sen middag och hon har missat tåget samt lämnar kvar de sista kassarna med hennes saker. Det är inget problem för mig. Jag säger "nämen hej!". Hon säger "mitt namn flytta på dig... missade tåget..." och går sen in i köket och säger "det finns glass i frysen... och du får ta sånt här.." och visar upp något i en kopp. Det var den lätta snälla tonen från henne, helt okej för mig. Det fina svartvinbärsmoset, ser jag när senare hon gått till tåget igen. Och så har det knaprats på hjortronen också. De är inte så lätta att få tag på. Två liter har norrlandsmamman plockat i år för sitt eget bruk. Jag noll. Visserligen är vi vänner men man smygtömmer inte andras frysar hur som helst.

Innan hon gått har hon också hunnit säga: "mitt namn sök hjälp... du behöver hjälp". Jag häpnar och svarar lugnt "okej". Sen går hon för att hinna med nästa tåg. Det är inte jag som är olyckligt kär, behöver prata eller behöver hjälp.

Detta är en alldeles sann historia som utspelade sig för en timme sedan. Jag är inte förvånad. Om det någon som behöver hjälp... tja inte är det jag. Det är hon som vill prata om sina bekymmer. Att jag inte berättar allt för henne vad jag känner och tänker undrar hon över. Det förstår jag, för jag håller vissa personliga saker för mig själv. Men just när hon pratar då får man inte ens flika in och säga "precis... jag förstår dig, det är så jag också känner för namnet på mitt ex-span ..." Hon avbryter tvärt: "Lyssna på mig! ... prata inte om dig och namnet när jag pratar!". Jag får inte säga så som jag faktiskt känner. I och med att jag håller med henne om något så tror hon jag säger något bara för att vinna i godhet inför henne. Och att jag försöker "få" henne på så vis. Skall vänskap bara vara att ta eller ge? På den enes villkor när det passar henne? Hon är så självfokuserad och grubblar på sina kärleksbekymmer att hon inte tål någon annan störa hennes tankar, någon som vill henne väl. Ibland förstår jag mig inte på tjejkompisar som behöver hjälp. Hjälp! ;-)

Och nu är min mat väldigt kall gissar jag.