Ricoh R8

Råttan. Så får den heta min nya digitalkamera. För den heter ju så. Min R8.

Bildskön. Stilren. Tidlös. Ömtålig och sårbar. Ganska dyr. Inte helt lätt att hantera i början. Inte helt liten och lätt. Som en ny relation där allt inte klickade från start men där jag föll till slut.

Tyvärr ett värdelöst objektivskydd så den lär få svårt att knölas ned bland andra saker utan kameraväska.

Den allra enklaste menyhanteringen har faktiskt min gamla stryktåliga mju-500. Skall repareras för adertonhundrafemton riksdaler eftersom jag hade investerat i extra batterier och minneskort innan den hamnade på operationsbordet. Så att jag har en som tål snö, kyla, fukt, fall, slag, backpack, bakficka, framficka, jackficka. Och en afterski'ad bomullströja som linsduk. En som man kan puckla på lite grann utan att den gnäller.