Filmvecka

Man måste ibland vara insiktsfull att det inte alltid varit så bra och tryggt i väst, och då menar jag inte den globala krisen inom finansmarknads- och bankvärlden.

Vi har blivit bjudna på bio av jobbet, med kollegor, sambos eller kompisar i stolsraderna. Baserad på en berättelse eller bok om tysk sjuttiotalsterrorism kändes filmen lite grann som ett filmatiserat cv för baader-meinhof och gruppens anhängare. Vad budskapet med filmen var är oklart för mig, men det går att sluta sig till att det är inte ens fel att två träter, som det brukar heta. Politiska vinklingar och sådana nyanser är inte min grej. Ej heller terrorism i sig men jag minns åtskilliga händelser från den tiden. Det går att se filmen som ett inslag i historieberättandet för eftervärlden, trettifem år senare. Många var inte födda när dom härjade som värst. Hoppas bara ingen återigen tar efter dem i dagens europa.

Den stora behållningen var att träffa syrran, få lite belgisk choklad i kinesisk tax-free påse samt att äta på nån indier bakom före detta skatteskrapan ihop med två kollegor och bajsprata lite jobb och dricka bangla.

I morgon, rättare sagt idag, är det en ny film på gång.