Livgardet

Middagen har knappt svalnat. Miniportionen ges fem minuter för sedan måste jag iväg. Ombytt joggystyle till pendeln. Kommer fram lagom sent med buss som planerat. Alla andra är redan på väg. Byter dojjor. Får info och fusklapp så jag hittar rätt. Ett öga på klockan och en hand på hjärtat. Hinner utan problem även om två kilometer känns aningen långt. Benfrekvensen okej och stegen lätta. Hela arr'et är lite sen så allt skjuts fram tio minuter vilket innebär lite löst skitsnackande innan sista minuten av koncentration.

Nu! Oj då, klockan går! ropar jag på skämt till skaran som väntar på sin tur. Skoj med lite variation i teknik. Först massa upptempo, sedan lite kinkigare när farten fortfarande är hög men sträckbäst på en riktig kort, därefter genom lite bush och ut på grus där jag kan ta mig en titt i lugn och ro, möter B på avstånd med blicken. Hejar och vinkar. Jag tar nästa medveten om tiden, på tillbakavägen klockar jag mig knappt en minut före. Sedan händer något efter alldeles för lång raka, ingången blir osäker och jag tvekar, sedan med full fräs vinkelrätt uppför tänker jag kanske på fel saker, minuten försvinner vilket den faktiskt gör, får mjölksyra i huvudet istället för benen och viker av snett höger, det blir klart över två minuter innan nästa pip. Skärper till mig men tappar allt flyt jag haft innan. Tempo som inte räcker ända fram och genom röjningen mot näst sista går tiden extra fort. Något river tag i halsen. Magkänslan behöver inte säga något. Vet att det är kört när dom grönvita tröjorna med gälla röster från tioplussarna ger järnet och peppar någonstans mitt i av den tjugoåtta sekunder långa avslutningen. Ler lite en kort stund då jag känner mig pigg igen. Fipplar med pinnen i nån sista skälvande oväsentlig sekund innan den når hålet. Trettisju minuter och tretton ställningar senare. Jag vilar en stund, struntpratar och byter om. Tjusningen är över för den här gången. En skapligt skön tisdagkväll.