Den riktigt fula rasismen

Att inte ställa krav på människor (invandrare)
Att inte lära sig svenska (på rätt sätt i rätt omfattning)
Att inte se individers förmåga (och drivkraft)
Att inte ta tillvara kompetens (från utländsk utbildning)
Att inte slussa arbetsföra vidare (till behövande företag)
Att inte invandrare ses som folk (pga sitt utseende och namn)
Att inte förhindra segregation (genom lokalisering av boende)
Att inte folk pratar och umgås (vilket skapar vi och dom känsla)

Tror att ovanstående halvsanningar är rätt kända av gemene man. I många fall ett kapitalt integrationsmisslyckande.

Jag lyssnar på tv. Det tar, enligt uppgift från integrationsministern, i genomsnitt sju år från det att en person får uppehållstillstånd till dess att personen kommer ut på arbetsmarknaden. Det är förnedrande både för den som kommer till sverige och för den så kallade integrationspolitiken. Och det är inte billigt.

Den riktigt fula rasismen börjar direkt som den svenska samhällsapparaten tar hand om invandrande människor, tex de som begär asyl. Sedan kanaliseras detta steg för steg till utanförskapets bakgård där det blir svårt att komma dithän man en gång ville och förmodligen förtjänade. En slags sofistikerad mobbing från hög nivå.