Glas och galleria

Häromdagen såg jag en beskrivning över hur lorry skall breda ut sig i byn. Det kommer att bli en inglasad gångbro över spåren precis där jag hittade min fina trerummare som jag varken lämnade bud på och än mindre köpte förstås.

Jag backar tillbaka någon dryg månad. Jag ångrar mig nu. Att jag inte impulsköpte den fina trerummaren. Invändigt smakfullt och topprenoverad med mycket sol genom det fina vardagsrumsfönstret.

Men utvändigt sett fanns betydligt mer att önska. Fasadrenovering och inte en helt lugn omgivning. Ingen oas med nära till grönt utanför det det fina vardagsrumsfönstret.

Det känns bra i efterhand att inte ha pizzerian och en annan restaurang, båda med öppet till nio varje kväll, precis nedanför det fina vardagsrumsfönstret.

Med ett blivande shoppingstråk uppåt till höger i ögonvrån. Ett guldläge kanske. Men för nära genom det där fina vardagsrumfönstret.

Även om det är treglasfönster där nu så kommer den ökade trafiken ge fler trevliga partiklar i luften alldeles utanför det fina vardagsrumsfönstret.

Trots att priset stannade på knappt tvåkommatvå för sjuttiofyra kvadrat så känns det bra att inte ha köpt den där fina trerummaren med det fina vardagsrumsfönstret.

Visst är det köpläge, som jag tidigare konstaterat, men inte är det värt den där dryga extra halvmiljonen bara för att få tre minuter närmare centrum, bara lika kort till tunnelbanan som jag redan har samt som grädde på moset mer tung trafik utanför den där fina trerummaren med det fina vardagsrumsfönstret.

Gillar man bara läge läge läge som i cityläge var den fina trerummaren nästan miljonen billigare än en nybyggd med betydligt sämre närhet till allt, med eller utan det fina vardagsrumsfönstret.

Jag tror jag försöker fixa till min egen lilla våning, helt utan det där fina vardagsrumsfönstret.