Konsumsnubbe

Häromdagen var jag inne på konsum för lite snabbshopping. Måndag middagstid. Då står en sån där jobbig gubbe i kassakön precis framför mig. Jag ser det inte först. Han har röd jacka, en kreditkortsanpassad liten pengapung eller sedelklämma och en svart tygbit för ena ögat. Han babblar en massa och jag strölyssnar. Någon form av dialog. Han tror han är trevlig och social, tror jag. Jag uppfattar honom som lite knäpp och inskränkt på något vis. Jag är hård men rättvis i mina fördomar. Kassörskan är nog van vid original och jag försöker att inte stressa upp mig. Bara hans röst hörs.

När jag lyssnar mer koncentrerat, för monologen pågår ett tag, hör jag människan säga något om kortbetalning och bedrägerier. Då jag vet hur sånt funkar hajar jag till. Kassörskan har redan frågat hur han vill betala. Eftersom han gaggat om ditten och datten i sin egen värld har han inte hunnit bestämma sig hur betalningen skall ske. Han vill inte betala med kort på konsum men likväl har han en massa betalkort i den lilla svarta han håller i handen och bläddrar i. Jag blir nästan förbannad och hör mig själv säga halvtyst... men varför har du kreditkort överhuvudtaget då? Orkar inte harkla mig och höja rösten. Synbart fel på ögat men uppenbarligen även fel på hörseln för han hör inget. Jag är för irriterad för att bry mig mer. Orkar inte upprepa och ta en dispyt. Vill hem. Vill igenom den där kassan. Vill läxa upp gubbjeveln nästa gång. Har svårt för snackare även om jag är pratglad själv. Surgubbar och surkärringar kan jag inte med. Gnällmesar. Speciellt om dom har fel.

Ibland har jag fått höra ordet besserwisser om mig. Kanske är det så, jag ser bara vissa saker klarsynt och väldigt rationellt men kan klura och fundera på annat. Vi är bara olika i handling och tanke. Och dom andra har förstås alltid fel. Det som utlöser triggern eller fungerar som en katalysator är ett litet lyte eller annorlunda beteende så faller man in i generaliseringens underbara värld.

Jag tror jag tränat upp en förmåga att granska saker kritiskt. Se mönster. Ordna upp och strukturera. Handlar det om att granska en text kanske man ser stavfel snarare än knäppa gubbar på konsum. Vad som är bra eller mindre bra, rätt eller fel. Funkar bra på jobbet. Precis som jag kan granska människor kritiskt. Funkar inte bra i alla lägen. Intrycken bedöms och matchas mot ens erfarenheter och magkänsla. Mot en mall. En kliché. Ibland heter sådant fördomar. Fördomar bygger ofta på att man inte riktigt vet och drar allt och alla över en kam. Det må vara ytligt ibland men kan vara effektivt. Lite av första intrycket.

Det var säkert inget större fel på gubben. Felet var att han fallit offer för någon slags myt om kortbedrägerier. En fördom från hans sida. Felet var att han snodde tid av mig. Felet var att han förstod inte att han förde fel monolog på fel plats vid fel tidpunkt. Felet var att jag hörde och såg honom. Felet var att jag hade rätt och han hade fel. Ungefär som om han var ett felstavat ord och någon måste rätta till det. Som om jag ville ta fram rödpennan och pricka honom på näsan. Sen betalade jag med kort och ilade ut ur butiken.

Jag vet inte varför just det här kom flygande genom skallen just här och nu. Något säger mig återigen... men varför har du kreditkort överhuvudtaget då? Hans beteende och ord stämde inte riktigt överens, varken med hans faktiska kortinnehav eller med mitt facit. Det låg en slags omedveten falskhet i hans sätt att uttrycka sig. Nä, nu skall jag vara snäll resten av veckan.

Trevlig valborgshelg!