Tungt

Mellow hawaiiplingplongmusik hela kvällen och som kontrast till det Medusa och tungrockigt resten av natten. Tjugoen pers som firade av K med middag och fruktdrinkar i äckliga blekröda, ananasgula eller gröna färger. Smakade lagom skapligt eftersom vi satt där vi satt men var fanns spriten? Dom måste ha spätt ut den rejält med löjligt mycket krossad is. Till och med en gt kändes lam. Sju pers som trotsar hemgång fortsätter till samma källarvalv som hette hyndans hörna i mitten på nittiotalet. Elvahundra kronor senare när vi alla stiger ur taxin nästan hemma är klockan någonstans efter halvfyra. Halvtimmen senare solklar huvudvärk och jag anar en tung morgondag. Om det inte var kvalitet så var det kvantitet som fick gonggongen att slå. Slocknar troligen omgående.

Däremellan en massa stim och stoj och alla-ska-bjuda-hon-som-slutar-på-drink, snackisar om drinkar, barn, babes, musik, jobb och allt mellan himmel och jord. Hon är en skön social omtyckt person med glatt humör och huvudet på skaft. Sån skulle man ha. Trevligt att umgås med grupperna blandade och det är skillnad när det finns tjejer med i gänget. Det blir trivsammare och bredare samtalsämnen. Vi bytte namn på drinkarna och våra egna namn var såklart bättre men drinklistans. Men allt tar slut. Dock icke vårt party som fortsätter mitt emot Engelen där nästan alla är svartrockigt klädda och piercade. Snacka om way off när man kommer jobbklädd. Men rätt bra musik även om jag inte hörde eller kände igen allt. Och taskigt högtaleri i valvet. Och massa öl på kläder och skor. Är det rock så är det.

Senast jag var där nere var på det rökiga stökiga nittiotalet och då behövdes inte lika mycket sömn som nuförtiden. Då ägde man golvet ihop med partykompisen och musiken var klart mer dansant.

Tio och trettio, drygt sex timmar senare, är man trött och lagom fräsch på jobbet. Med en röst som inte är min. Tillfrågas om tidpunkten när vi drog från s:t eriksplan. Nollnollfyrtiofem visar bankomatkvittot, bra att nån vet. Inga skandalbilder i mobilkameran. Det är ganska tomt kontorslandskap idag. Den allra tröttaste kom först närapå halv två. Mycket går på halvfart. Och vips är det fredagkväll med soffan som närmaste stöd. Mobilringer en fd-fd chef som också är god vän, tar samtidigt en lite kylig promenad.

Det är tungt på ett självförvållat sätt.
Det är då när det är tungt som det bara kan bli bättre.
Det blir en lugn helg, en lugn vecka när det gäller krossad is och liknande saker.