Wasa

Helgnöje förra söndagen med syster och systers pojkvän och deras gemensamma bekanta från den gröna ön. Det här lilla äventyret hade jag nästan glömt bort efter en rätt intensiv vecka på jobbet.

Satt och tuggade på en av tjugosex mindre köttbullar när jag provade ringa till syrran, dom hade besök och de skulle ses klockan ett utanför amaranten. Det var om trettinio minuter. Det hinner jag inte. Så jag tog allt i min takt, slog på text-tv och upptäckte det var nästan en och en halv timme kvar till ett. Vem hade inte sagt något om vintertid? Vem hade inte läst tidningen och inte kollat tv på lördagen? Sen i t-banan ringde jag den allra finaste kompis man kan tänka sig och hon hade heller inte koll på tiden. Jag kände mig inte helt ensam där.

Det enda riktigt dåliga var vädret som var väldigt brittiskt. Vi gick mot stan längs norrmälarstrand och bussade oss mot wasamuséet. En turistattraktion som funkar året om för alla som knappt varit där. Den kvinna som guidade en grupp kineser var vansinnigt mycket snabbare att berätta om föremål i alla montrar och anekdoter än vad jag själv hann läsa oavsett engelsk eller svensk text på skyltningen. Och alla de hade små digitalkameror... var dom inte japaner då? Jag hade förstås med kamera.




Fika med grovmacka plus lite kakor och mineralvatten till samma pris som riktig mat, typ hundrafem. Är man sugen så är man. För en löneslav är det okej, men för en normal barnfamilj blir det genast dyrt. Sen gå-mot-stan-igen på kullriga stenar.

Irländarna var så genuint jättetrevliga människor, både före och efter några öl, exakt så som de flesta andra jag mött från ön. Lättpratade och bjuder på sig själv. Vi slog oss ner på wirströms och pratade bort några timmar innan vi hamnade på husmanskostens hemvist blå dörren. Såklart en trerätters med en hel del rött i glaset. En norrlandstrio för mig med ren&lingon, älg&lingon samt hjortron i tur och ordning. Och potatis för andra gången samma dag. Bra stämning i skapligt fin restaurangatmosfär. Bokstavligen högt i tak. Bra service! Hon latintjejen måste få en eloge för sin uppmärksamhet och ett bra intryck. Bra var ordet för dagen. Bra trött också när sista vinglaset började ge verkan när jag landat hemma. Det var en lång härlig söndag ute på vift i stan!