En vecka utan blogg

Har varit i sälen i helgen och trampat lagg. Fått ljumskträningsvärk så stark att man skulle tro jag gjort knipövningar dygnet runt. Och provat skidor. Och ätit gott. Och kört hundra mil för att åka åtta och en halv. För att göra om samma sak nästa söndag. Full fart och fullt upp. Förra gången stående på fyrtifyra millimeter breda plastbitar för snart ett år sedan när jag tänker efter. Och drygt ett år sedan när jag var på tre snabba intervjuer som förändrade arbetslivet till en fördomsfri, öppen, can-do mentalitet med tänkande, omtänksamma, partyglada kollegor. Och ödmjuka för att dra till med en klyscha.

Kan man åka vasaloppssträckan grundat med åttiofem kilometer skidåkande veckan före? Som att vänja kroppen att tåla sprit genom att festa hårt helgen före. We'll see.

Munvatten, värktabletter och sånt på tv-reklamen. Jag försöker lista ut vilket program som egentligen visas. Är målgruppen kvinnor? Eller är det män med sån där äcklig gubblukt, kaffe och nåt odefinierbart som rutten matstrupe. Det är brittiskt om två killar och en tjej. So extraordinary! Och sen två tjejor och en kille. It's their life. Dom kallar sig polyamorösa, men det handlar inte om sex. It's a little weird and it's odd. But it's human. It's called love.

Jag känner mig fortfarande väldigt hetero och singel. Love will find its own way, I think I've found her and I hope she finds me.