Too fit to exercise

Träna är överkurs. I söndags segade jag mig runt öppet spår. Kändes bra i sex mil, sen var det tyngre men viljan att ta mig i mål var större än smärtan att hoppa av. En del smärta kom långt tidigare och smög sig starkare efter hand. Enormt stela ljumskar men bara lite känning av triceps och axlar idag. Och lätt sistaminutensolbränna innan vintertorka övergår i sommarslask. Too fit to complain och jag som knappt tränat. Man kommer långt på bra självförtroende, bra teknik, och lagom jämn fart. Funderar smått på att börja använda träningskortet på sats innan dom börjar ringa igen och tjata. Vet bara inte varför jag skulle göra det?

Masarna vet hur man tjänar pengar. Tvåhundra för proffsvallning var värt varenda krona. Matkontrollerna med blåbärssoppa, vatten osv funkade väl, men bjöd i övrigt bara på superdegiga torrbullar som täppte igen munnen. Resultat på kreditkortsformat förresten.


Kolhydratladdning. För att orka runt krävs bara vanliga luncher under veckan, typiskt indiskt med ris, kina med ris, burgare med pomfritt. Och sen kvällen före gick vi loss på potatis och fläskkarré med gräddsås plus skinka i ostsås, pasta med köttfärssås samt lite gräddtårtsbitar. Rätt normalt alltså om än något större portioner. Bara dricka under loppet. Överbliven proviant är en halv chokladkaka, massa nötter och russin, torkad frukt, energy bars och kladdkaka. Sånt jag släpade på till ingen nytta. En rookie gör sina misstag. Kanske funkar att göra en engelsk fruitcake av allt.

Diskhoarna är överfulla med förväntansfulla tallrikar och fat. Jag är inte alls lika full av iver på den fronten. Ungefär som att rengöra skidorna från tjärblandat klister, som räckte hela vägen till klockstapeln i mora.

Jag har vunnit lite över mig själv. Att åka nio mil i sträck, i fem-sex luftiga plusgrader. Och vunnit lite över kollegorna förstås. Men alla tävlar mot sin egen förmåga. De kollegor som tog sig i mål på elva-tolv timmar blandat med regn. Den modiga tjejen S, som kom trettifemtusen meter på sex timmar men som aldrig åkt skidor förr och som lovar komma igen nästa år. Inte säkert jag vågar lova detsamma.

Jag ser fram emot lite öl och vin, mat och prat, med henne som jag tycker om. Och precis där kom jag ihåg att vi hade ju fest i fredags på kontoret, haha minnet är kort. Och lika illa minns jag att jag nog råkat radera något inlägg som jag aldrig skrev samt att jag hittade skidåkartoppeluvan nybadad och blöt i handfatet när jag vaknade på lördagen. Men jag vet jag tänkte på att hon som sjöng live med de duktiga musikerna i "husbandet" var rätt snygg och trevlig, en mogen trettifem plus. Bara en tanke dock, en stilla fredagkväll med kollegor, gott tilltugg, kallskuret, bubblor och frozen margueritas.