lördag, mars 22, 2008

Tuffing

Antingen leva för ingenting eller dö för något. En klyschig mening och den mest eller snarare egentligen den enda citerade repliken från filmen överhuvudtaget. Eller fåordigt "Go home!". Synd att dom trashade hans kära flodbåt som han styrde med järnhand och butter min.

Visst är det mycket pang-pang och splitter-splatt-film och ingen särdeles handling. Den fåordiga men desto mer huggvänliga john rambo har blivit aningen trött och gammal i dubbel bemärkelse. Han spelar en tillbakadragen ormfångare men som i själva verket bär på det inre raseri som rambo består av.

Filmen är bannlyst i burma av militärregimen så den har väl viss effekt ändå, inte helt utan påverkan på folket som hoppas på fritt liv utan förtryck och urskiljningslöst grymt dödande.

Det jag imponeras lite av är hans kraftigt tränade och seniga underarmar, inte så pjåkigt på en drygt sextioårig gammal actionskådis. Han har tränat upp sig förr och jag tror inte man skulle leva så länge med alltför mycket olämpliga preparat i kroppen.