Uppe med tuppen

För ovanlighetens skull vill kroppen upp och hoppa redan klockan sju innan huvudet ens har koll på läget. Jag ligger kvar till halvnio och drar på träningskläderna. Tunnelbanan till slussen och ältabussen till hellasgården, och apostlahästarna ute i nackareservatet. Innan bussen går hinner jag komplettera min blygsamma frukost med en påse bamsiga kanelbullar. Värsta fyndet för godisgrisen. Men inte så smart för magen. Kul att se sportfånevännerna i alla fall. Kul att inse man är klen.

Det var lite kallt, hittade snö uppe på en berghäll och marken var hård som om tjälen är kvar. En skön dag även om kroppen protesterar. Sen skulle jag nog valt en middag igår kväll istället för två öl, eller både och förstås! Hunger och törst är jobbiga instinkter när man inte får något i sig. Den som bantar borde vara ute två timmar i skogen. Vågen som står där i omklädningsrummet visade två kilo mindre efteråt. Vore kaxigt att säga nio mil i mora är lättare än tolv km i nacka men benen har inte sprungit sen november så... vad kan man begära.