ojojoj

Om glömska och datasäkerhet. Och tid.

Innan jag kunde tidrappa för månaden höll allt möjligt på att ställa till det. Jobbdatorn är igång en kväll den sista i varje månad.

Inget internet trots uppkopplad via sladd och allt. Först försvann mjukvarubrandväggen i jobbdatorn på något konstigt sätt när alla möjliga program ville uppdatera sig och allt skulle boota om kors och tvärs. Antingen skit bakom spakarna eller taskig uppgradering av brandväggen.

När jag väl återinstallerat den hade jag förstås tappat ip-rangen för jobbets servrar så jag kunde inte komma in via vpn. Räddning via egna hemmadatorn där det står lite tips i lathunden. Vpn fixar sig snart, men det är inte samma lösenord som det nya nätverkslösenordet, och inte är mitt konto på jobbdatorn synkat med det nya lösenordet eftersom jag inte varit ansluten direkt till nätverket och bytt lösen via den där datorn. Måste distansera mig och reflektera över vilka lösenord jag skall använda var och när.

Följden blir att jag glömmer att jag inte kommer åt nätverksservern för tidrapp eftersom den vill ha ett annat lösenord än det jag tror. Så går det en halvtimme innan huvet fattar det. Tidrapporterar. Stänger ned vpn-kopplingen, närå... då kollar jag windowsbrandväggen också. Massa öppet där. Vete fan vem, hur och när osv. Täpper till. Snart klar tänker jag.

Men då vi inte kan köra msn från kund ibland provar jag logga in på msn mest av ren nyfikenhet, se om jag minns bättre där. Det är en hel graviditetslängd sedan jag var inloggad senast. Har glömt lösenord. Jaha.. dags att resetta lösenordet, men har glömt vilket postnr jag reggade så inget händer iaf. Tills jag minns lite bättre. Och microsoft ger sig till slut. Jag skriver upp lösenordet för det är så trassligt att glömma. Och går in på msn. Fem sex kollegor online men jag är tyst. De kanske sover redan. Så har tidrapporteringen tagit cirkus två timmar istället för fem-tio minuter. Jag skulle kunna säga Fan också! men jag gör inte det. Jag skriver i bloggen istället.

Eller som präktiga sverker i plus säger... skall det va' så här? Innan han avbryter motparten mitt i en mening och kastar lösenorden i klingklongsoptunnan. Fan också. Schysst fredagkväll.