Stympad

Jag skulle komma förbi med lite grejer. Syrrans pojkvän är hemma och vi hade lyckats få ihop tid som passade båda. På väg till t-banan springer jag nedför backen. Jag känner mig lite sen och har bråttom. Byter sida och genar mellan några bilar. Möter först en rullstol på längre håll. En äldre man med vänstra benet amputerat. Kvar är en stump bara. Jag hinner inte se så mycket. Sedan en kvinna med hund. Hans fru kanske. Jag slutade springa när jag såg hans ben innan vi möttes. Det var någon slags oväntad respekt eller... att jag har två ben och springer till tåget och han sitter i rullstol med ett ben och dessutom uppförsbacke. En halv sekunds tanke som suttit kvar i minnet.