Gone gone gone

My cell phone is gone...

Skall gå till lokala puben och inta midsommarens första och enda öl. Hade tänkt mig det som en avkopplande avslutning på lördagkvällen. På med rentvättade kläder och i med plånkan i innerfickan. I med mobilen... men var är mobilen? Jag kollar i innerfickor, ytterfickor, badrummet, sovrummet, bland obäddad säng och bland kläder på tork. Kollar under badkar, ovanpå och bakom tvättmaskinen, under handfat, bakom toastol, i hallen, bakom jackor och skor, i styrelserummet där jag tidigare varit. Dubbelkollar och kollar under soffan, mellan och under dynorna. Har kollat överallt. Två gånger. Har till och med kollat bakom växterna på fönsterbrädorna trots att jag vet att mobben inte ligger där. Går omkring i lägenheten och tänder lampor. Ringer till mobilen. Knäpptyst. Inte ett ljud. Dubbelkollar dubbelkollen. Går tillbaka till hallen. Det var ju där jag hade den senast, eller hade jag.. inte?

In på toa igen. Det enda ställe jag inte letat på och inte vill leta i heller, är kröken. Blänger nästan lite argt på toastolen och förbannar mig själv så in i helvete. Varför hamnade den just där av alla ställen... Inget att göra åt. Spolar en gång till för säkerhets skull. Som om spolningen skulle svepa med mobilen lite till, bara ännu mer otillgängligt. Den är ju redan kaputt där den ligger, där någonstans.

Drar igång bredbandet, måste ju kolla vilka modeller som har rabatt just nu. Utan mobil stannar jag. Nu har jag missat sista beställningen på puben så det är dubbel skada skedd. Hinner tänka på allt strul som uppstår, att meddela omgivningen "mig icke nåbar", visst har jag flygets bokningsnummer även på mailen. Har inte ens kommit utanför huset. Trippelkollar i lägenheten. Dubbelkollar styrelserummet, låser upp och öppnar plåtskåpet, drar i en pärm jag tidigare kollat i. Där mellan några blad ramlar en liten tunn aluminiumgrej ut. En mobil!

Tur att jag och ingen annan hann ta ut pärmen. Ett tvåmetersfall skulle min mobil knappast ha överlevt. Faran är över. Andra tanken slår mig direkt. Inte undra på att jag inte hörde någon ringsignal när jag ringde till mobilen. Inte undra på att jag trodde den låg på ett oroväckande men samtidigt betryggande och ljuddämpande avstånd i avloppet från toan.

Klämmer ihop pärmen utan att ens ha öppnat den. Behöver inte kolla var mobilen egentligen låg. Vet att det är mellan registerblad tolv och tretton eller trettiett och trettitvå. Det är lägenheterna som Fortum vill fakturera retroaktivt för gasleveranser.

Efter fyrtiofem minuters letande att jag fått kramp i magen och en smärre hjärtinfarkt innan en lättnadens suck får kroppen att slappna av igen. Jag som hade behövt den där lugnande ölen. Mer nu än innan. Istället håller avsaknaden av mobil att ta kål på mig. Mobilen är mitt liv! Jag har fått mitt liv tillbaka.

Bloggen avslutas härmed och kvällen firas med glass, krossad choklad och ädlare starkdryck i ett litet glas. Nästa bloggliv blir en fotoblogg eller något.

National Treasure

En liten cool ödmjuk tjej med en för mig härlig och ovanlig men i Newcastle helt normal dialekt. Cheryl Cole. Dags att sluta blogga. Vackrare artist får man leta efter. I alla fall det som ljuder genom munnen. Mysigare dialekt är svår att finna. En ödmjuk anspråkslös personlighet som också andra talanger som exempelvis fotbolls-Henke Larsson besitter.

Malplacerade effekter

Råkar slå på dumburken mitt i reprisen av meloditräskfinalen.

När man är trött är det så enkelt att hitta fel överallt. Fast jag behöver inte vara trött för att störas av billigt effektsökeri. Vad är det för hittepå? Så jävla urfånigt med någon slags jätteblåsande osynlig hårfön rakt i ansiktet på vissa tjejiga artister. Det ser bara jävligt löjligt ut när håret fladdrar i en intetsägande låt. Inte ens blås i takt med melodin eller något sådant. Höll inte carolskan på med sådant härom året? Jävla onödigt. Jävla dåligt program. Jävla svordomar. Jävla allt. Kan inte artisterna och deras tilldelade låtar vara starka nog i sig är det bara idioti att ens ställa upp i spektaklet.

Ganska fantastiskt med OS-hockey

Kan det bli mer jämn final än två-två efter tre perioder och kvittering av usa med tjugofem sek kvar.

Det händer grejer varje dag nu. Snabbförkyld. Började under onsdag eftermiddag med feber dagen efter så att snöskottningen nästan slet sönder hjärtat. Undrar om träningsvärken kommer av åka skidor eller hosta slem?

Olsson trea igen på femmilen.

André Myhrer brons i slalom.

Curling damguld och snyggaste anna på hela jorden

Grym uppvisning

Måtte han få vinna. Johan Olsson. Man blir helt matt att se att skidåkning ibland. Tjugofem sekunder före med knappt fem kilometer kvar.

Femton sekunder och tre och en halv kilometer återstår.

Ojoj tio sekunder...

Näe.. fem-sex nu. En och en halv kvar.

Tre och en halv

Alla fyra ihop nu. Fy fan.

Marcus Hellner vinner! Olsson brons! Man kunde dött den sista kvarten... Vilken lagkänsla. Södergren tia. Marcus knappt slutkörd. Trettio kilometer ingen fjuttdistans heller.

Per Elofssons glädjetårar säger det mesta.

OS-guld igen

Björn Ferry. Skidskytt. Enorm urladdning. Kul.

Kommer hem. Soffan. Hinner precis nyss se tio.. nej fem sekunder av Anja Pärsons störtloppsåk. Bra mellantid. Sen flyger hon sextio meter. Eller backhoppar. Jag vet inte. Synd.

Det undermedvetna

Det undermedvetna sover inte. Det undermedvetna ligger och pyr. I det undermedvetna sticker det i kroppen. Det sticker i triceps, pectoralis, rectus abdominis och det smärtar. Det gör ont där andra har gäddhäng. Det gör ont i bröstmuskeln vid armhålan och det gör ont i tvättbrädan. I det undermedvetna är tankarna på jobbet där leverantören kraschat en testmiljö genom felinstallation. I det undermedvetna är problemet löst och det medvetna skall kolla detta under dagen. När det medvetna trycker bort larmet på mobilen om två timmar är det bråttom för det undermedvetna har gjort mig trött och det medvetna jagar mig till jobbet. Det medvetna försöker få mig somna om.