Norrlandsguld

Hjortron hela och varma direkt från kastrullen via frysen och två år gamla från norrlandsskogen. Bär som klarar sig bra i burk med tättslutet lock. Liten nypa socker på och servera med vaniljglass samt några brutna mörka chokladbitar. Perfekt efterrättsmix för en norrlandsmamma och mig.

En slapp hemmakväll istället för att kvadda morgondagen med efterhängsen huvudvärk.

Det snickras ute

när caféer bygger uteserveringar av tryckt trä. Då vet man att det är vår. Och visst har det varit fint vårväder. Det var det i slutet av veckan. Har invigt årstiden med magnum mandel som jag tycker är god. Våren är fika, sitta ute.

Själv har jag precis vaknat för två timmar sedan efter en natt ute vid rosersbergs slott. Nu har jag tvättade kläder, stela ben, grusiga ögon och är lätt hungrig. Igår åt jag ute för att jag inte orkade laga middag. Idag orkar jag inte gå för att det är trötta ben som bär mig fram i livet. Jag är trött, bloggbokstäverna går inte min väg idag. Det är rätt motsägelsefullt att ha träningsvärk. Att först inse man är i rätt dålig form, men sedan ändå känslan av att ha ansträngt sig.

Catcher in the rye

Med enbart titeln på den kända romanen som gemensam nämnare har jag varit en räddare i nöden. Igår hade en tjejkompis mailat akut och det hade hänt något riktigt otäckt trodde jag. Hon hade tappat plånboken med alla kort, pengar och ingen av hennes mobiler fungerade av olika skäl. Så jag blev lättad när jag hör att det är bara pengar det är frågan om. Om drygt två timmar är jag hennes räddande ängel. Precis som vänner kan vara ibland.

Och så måste jag boka flyg till min mor eftersom jag kan det där med internet.

Glas och galleria

Häromdagen såg jag en beskrivning över hur lorry skall breda ut sig i byn. Det kommer att bli en inglasad gångbro över spåren precis där jag hittade min fina trerummare som jag varken lämnade bud på och än mindre köpte förstås.

Jag backar tillbaka någon dryg månad. Jag ångrar mig nu. Att jag inte impulsköpte den fina trerummaren. Invändigt smakfullt och topprenoverad med mycket sol genom det fina vardagsrumsfönstret.

Men utvändigt sett fanns betydligt mer att önska. Fasadrenovering och inte en helt lugn omgivning. Ingen oas med nära till grönt utanför det det fina vardagsrumsfönstret.

Det känns bra i efterhand att inte ha pizzerian och en annan restaurang, båda med öppet till nio varje kväll, precis nedanför det fina vardagsrumsfönstret.

Med ett blivande shoppingstråk uppåt till höger i ögonvrån. Ett guldläge kanske. Men för nära genom det där fina vardagsrumfönstret.

Även om det är treglasfönster där nu så kommer den ökade trafiken ge fler trevliga partiklar i luften alldeles utanför det fina vardagsrumsfönstret.

Trots att priset stannade på knappt tvåkommatvå för sjuttiofyra kvadrat så känns det bra att inte ha köpt den där fina trerummaren med det fina vardagsrumsfönstret.

Visst är det köpläge, som jag tidigare konstaterat, men inte är det värt den där dryga extra halvmiljonen bara för att få tre minuter närmare centrum, bara lika kort till tunnelbanan som jag redan har samt som grädde på moset mer tung trafik utanför den där fina trerummaren med det fina vardagsrumsfönstret.

Gillar man bara läge läge läge som i cityläge var den fina trerummaren nästan miljonen billigare än en nybyggd med betydligt sämre närhet till allt, med eller utan det fina vardagsrumsfönstret.

Jag tror jag försöker fixa till min egen lilla våning, helt utan det där fina vardagsrumsfönstret.

Fragment

Jag såg papper på gatan. Inte bara ett, utan massor. De såg ut att vara utspridda men från början sorterade. Nästan alla med hål i kanten. Som om de suttit i en pärm eller nåt. Jag kände igen dem på något olustigt sätt. Vem hade slängt dem där? Vem hade hittat dem när inte jag gjort det. Alla hur var när frågor dök upp. Jag tror jag samlade ihop allt jag kunde få tag på. Kollade efter om grannarna såg mig. Om någon såg mig utan att jag såg dem. Det är ju mina papper, tänkte jag. När jag kom in såg jag fler saker. Det var tomt. Tomt i alla små facken. Det lyste, om man kan säga det om en svart skinnplånka, tomt i de små krypin där korten brukar vara. Kreditkort och körkort. Nån har snott dem. Fan också. Varför händer allt det här nu, kommer jag ihåg att jag hann tänka. Sen gick allt så väldigt snabbt. Jag kollade på klockan. Men jag såg inget. Där ute hade det varit ljust i skenet av gatlampor. Här inne var det inte samma ljus. Det var mörkt. Jag tror jag snurrade runt en aning. Jag vred på mig och öppnade ögonen. Jag låg kvar i sängen.

Trevligt med fest

På utflykt till Årsta en lördagkväll. Tvärbanan. Gles tidtabell och sent ute men ändå först på festen. Han fyller år. En sån fin lägenhet. En väldigt mysig liten trea men samtidigt så stor. Och så trevliga varma människor, både hans och hennes vänner. Från så många olika länder. Så gott vin. Så gott hembakat bröd och tilltugg. Så skön kväll. Så bra musik. Precis så att man känner sig väldigt nöjd när det är dags för hemfärd. Hennes kompis som heter H skulle jag vilja träffa och prata mer med. Hon verkade vara extra trevlig, i mina ögon.

Och idag är det bara så bra väder!

Ventilen

Det måste få pysa ut lite, ventileras lite för att sinnet skall må bra. Och när det pyst klart och man har tvåvägskommunicerat på rätt sätt brukar saker lösa sig. Idag på jobbet fick jag som svar "Exactly." och "Correct!" på en lång mailkonversation från i onsdags med kunden. Då kändes det bra. En lång så kallad "puck" eller ett ärende som dragit ut på tiden såg ljuset i tunneln. Vi pratar jobb förstås.

Min fritid har gått åt till att vara tränarvikarie, fixa massa lampor i trapphuset, svara på mail och skicka nya mail, vara värsta effektiva assistenten, tvätta och handla samt begrava den fina jobbkänslan jag hade när eftertankens kranka blekhet kom ifatt mig sedan jag jobbat ikapp en timme till efter träningen och insett att den fina lösningen haltar på ett ställe. Så jag mailade projektledaren och sa som det var.

Sju timmar senare sitter jag vid datorn fast på ett mer personligt sätt, färdigäten och lite halvtrött. Inte en kväll som jag varit hemma under kvällarna den här veckan. Inte som jag minns. Knappt den här veckan heller. En sån där ventil är nog bloggen.

Puben tretton och trettio

Jag sitter och äter en sen men snabb lunch och skall strax åka in till city. Jag sitter vänd mot entrédörren. En kvinna kommer in i sällskap med en man som går med stöd av rullator. Han ser lite halvskröplig och blek ut. I varje fall klart äldre. Kvinnan går fram till disken och beställer något jag inte riktigt hör, men jag hör följande:

- Två lättöl och..
- Äh.. en sån vill jag inte ha, hör jag från bordet där mannen slagit sig ned.
- Okej, en lättöl och en stor stark då.

Så går det till på lokala puben som serverar god husmankost men också öl och annat till behövande. Jag satt kvar ett tag och funderade på vilket behov som kom först. Rullator eller alkohol? Mitt tränade öga säger intuitivt det senare.

Ljuset i taket

Inte konstigt att jag ett antal gånger tidigare har lyckats somna med sovrumsbelysningen tänd i taket. Ikväll tyckte jag att det var ovanligt svagt ljus och kollade lite extra under huven där uppe i taket. Såg det saknades två stycken glödlampor. Så jag rusade iväg till hemköp och hamstrade lampor. Vanliga matta spetsformade. Tänt vare här!

Tidstjuvar

Snart har veckan gått. Tre kvällar. Aktiviteter varje dag. Livet utanför vet jag inte mycket om. Kollar löpet på väg till jobbet. Kollar mail nån gång under dagen. Glömmer bort allt för att jag jobbar. Intensivt.

Sen snabbgår jag till tåget eller vart jag nu är på väg. Till kontoret. Till styrelsemötet som hann ta slut. Ny dag. Till bowlingen på ballbreaker's med kollegor. Min andra bamseburgare för dagen. Tre strikes på raken. En skön promenad till fridhemsplan och hemåt.

Kollar internet och somnar men vaknar med ljuset tänt. På toan och med ögonen på tvätten som trängs i trumman minns jag att jag lovat fixa en sak innan midnatt. Det blev halv två istället. En liten deadline men ändå. Ny dag. Årsmöte i tvåhundratio minuter. Hann smita iväg till hemköp för att frukosthandla innan stängning. Tvungen att räkna på fingrarna om det stämmer. Tre och en halv timme, ja.

Hon som är min mor ringer ibland och frågar hur det är. Jag blir irriterad när de omtänksamma mammainstinkterna kommer upp. Hur mår du, är du trött, förkyld, äter du, sover du. Jag vill inte ha dem i öronen just när man får dem, alla har ett svar som jag inte vill veta av. För jag vet det så väl.

Vem lever mitt liv egentligen? Inte är det jag alla gånger, som jag vill vara. Tre kvällar som försvunnit. Tidstjuvar. Saker jag valt att göra. Saker som kommer med jobbet. Saker jag gör men inte alltid valt. Saker som är kul. Saker som är måsten.

Snart är det vårkonferens. Det lutar åt tåg. Men med handbagage för flyg. Skidata keycard och varma kläder. Skidåka halvdag någonstans, väldigt få vet var. Det blir skoj. Kort intensivt och kul. Lära känna varann festa och en dos powerpoint. Företagskultur. Klart är att det tar precis fyrtioåtta timmar, precis som i november till island, från avresa till hemkomst. Gissar på riksgränsen och icehotel efter lite research. Hade hoppats på sierra nevada ;)

Närminnet sägs vara kort när man har för mycket att tänka på. Nu vet jag i alla fall vad som hänt i veckan. Jag ångrar inte mycket. Jag saknar dom där gamla vännerna. Dom som man träffar för att man trivs i deras sällskap.

Ex

sms'ade igår till mig och ville ha bilder från i somras. Undrade om jag hade kvar dem. Bilder har jag alltid kvar. Det är liksom minnen i sig inom mig även om dom är på papper eller digitala. Oavsett dåliga eller bra minnen.

Har raderat mobilnumret och det var säkert sju åtta tio månader sen vi hördes på msn så hon fick bilderna den vägen. Med sina fina flätor i håret. Hon undrade hur det gått. Jag undrade hur det gått. Hon svarade typ åt fanders, får kyssa många svin innan prinsen... Jag svarade typ jag vet inte. För jag vet inte. Friends i alla fall. Hon var sig lik. Jag är mig lik.

Lite lustigt är att en annan S som jag dejtade för ungefär precis tre år sedan sade nästan likadant efter att vi som hastigast korsade våra vägar på nätet efter vår tid ihop... man får kyssa många svin... är det så illa? Det är inte lätt att vara tjej i så fall. Det är inte lätt att vara sig själv heller.

Fika som inte blev av

ba' fö' att det var nån som slutade i fredags och där stod redan tre stora tårtor beredda att slukas av hans gräddsugna kollegor och vi-andra-på-samma-våning-kollegor när jag kom tillbaka sent från fredagslunchen med en egen spontanköpt liten teamtårta i handen. antiklimax.

den lilla lilla åttabitarstårtan fick gott följa med hem. det var för övrigt den enda som följde med mig hem i fredags. så på lördag när man kände sig ensam, trött och hungrig vad gör man inte för att leva upp till sitt smeknamn?

Jo...

Telefonkonferens

Oslagbart verktyg istället för att maila och prata förbi varandra där ingen förstår vad den andra menar. Därför kändes det bra att få reda ut saker på tele in english. En glad kund är en trevlig kund.

Så det var en bra dag på jobbet till slut! Och slut är jag efter tre långa dagar. Det är därför kvällens nedvarvning är över först nu. Lagom till den tid då de flesta andra sover som djupast. Någon dag måste jag komma ihåg att köpa frukost. Fylla kylen lite. Hoppar hellre över än slabbar med en macka på jobbet. Fylla år gör syrran på fredag. Undrar hur det blir med hälsa-på-resa dit

Det känns som klimatet har ändrat karaktär. Relationsklimatet alltså. Fler personer i min närhet är lite mer sammanbitna och mer eller mindre lagom stressade. Undrar om jag har gjort något eller om alla har något annat på gång som gnager och maler och tär. Svårt att fråga om när man inte kan sätta fingret på något speciellt.