Wasa

Helgnöje förra söndagen med syster och systers pojkvän och deras gemensamma bekanta från den gröna ön. Det här lilla äventyret hade jag nästan glömt bort efter en rätt intensiv vecka på jobbet.

Satt och tuggade på en av tjugosex mindre köttbullar när jag provade ringa till syrran, dom hade besök och de skulle ses klockan ett utanför amaranten. Det var om trettinio minuter. Det hinner jag inte. Så jag tog allt i min takt, slog på text-tv och upptäckte det var nästan en och en halv timme kvar till ett. Vem hade inte sagt något om vintertid? Vem hade inte läst tidningen och inte kollat tv på lördagen? Sen i t-banan ringde jag den allra finaste kompis man kan tänka sig och hon hade heller inte koll på tiden. Jag kände mig inte helt ensam där.

Det enda riktigt dåliga var vädret som var väldigt brittiskt. Vi gick mot stan längs norrmälarstrand och bussade oss mot wasamuséet. En turistattraktion som funkar året om för alla som knappt varit där. Den kvinna som guidade en grupp kineser var vansinnigt mycket snabbare att berätta om föremål i alla montrar och anekdoter än vad jag själv hann läsa oavsett engelsk eller svensk text på skyltningen. Och alla de hade små digitalkameror... var dom inte japaner då? Jag hade förstås med kamera.




Fika med grovmacka plus lite kakor och mineralvatten till samma pris som riktig mat, typ hundrafem. Är man sugen så är man. För en löneslav är det okej, men för en normal barnfamilj blir det genast dyrt. Sen gå-mot-stan-igen på kullriga stenar.

Irländarna var så genuint jättetrevliga människor, både före och efter några öl, exakt så som de flesta andra jag mött från ön. Lättpratade och bjuder på sig själv. Vi slog oss ner på wirströms och pratade bort några timmar innan vi hamnade på husmanskostens hemvist blå dörren. Såklart en trerätters med en hel del rött i glaset. En norrlandstrio för mig med ren&lingon, älg&lingon samt hjortron i tur och ordning. Och potatis för andra gången samma dag. Bra stämning i skapligt fin restaurangatmosfär. Bokstavligen högt i tak. Bra service! Hon latintjejen måste få en eloge för sin uppmärksamhet och ett bra intryck. Bra var ordet för dagen. Bra trött också när sista vinglaset började ge verkan när jag landat hemma. Det var en lång härlig söndag ute på vift i stan!

Mumsade i mig en hel...

äppelkrans och värmde händerna med en fin-latte som förstås försvann ned den också. Byter gärna ut pappmuggen mot nån frigolitvariant som håller kaffet hett lite längre.

Efter en souvlaki med pommes till lunch slank jag in på caféet som ligger i valvet på väg tillbaka till kontoret. Köpte gårdagens bröd, kanske med kvantitet före kvalitet, men på inget sätt sämre än de dagsfärska bullarna som ligger och lufttorkar. Efter någon timme var allt borta och jag kunde senare känna vetedegen putta på lite i magtrakten. Som om någon nära arbetskamrat var förvånad... en hel vetekrans. Dom brukar vilja slå vad om både diabetesrisk och mask i magen. Men jag har alltid kunnat äta mycket utan att det märks på kroppens konturer.

Så jag hoppade middagen, jobbade lite extra och försökte få kontakt med syrran-med-nästan-alltid-mobilen-avstängd just på mobilen eftersom hon är i stan under helgen, på resande fot. Hon hör säkert av sig, dom har vinterdäck på bilen och resan hade gått bra så vad kan gå fel nu? Kanske tioåringen och vi ska shoppa i trakterna av nedre norrmalm eller gallerian. Det föll sig väl ut sist då hon fick en väldigt eftertraktad uppskattad porslinsdocka för någon femtilapp tror jag det var. Mycket glädje för en liten tjej vars morbror är den bästa morbror som finns ;)

Spanskt temperament

Den stora behållningen för mig var Javier Bardem och Penélope Cruz när dom eldar på med sitt mother tongue, spanska. Då gnistrar det till. Visste inte hans namn men känner igen honom från andra filmer.

Vill så gärna åka till Barcelona. Kolla konst och strosa omkring. Uppleva atmosfären. Scarlet har stora läppar. Det har inte undgått woody allen. Bortsett från den repliken var kvällen väldigt bra. Kungshallen, mat med syster och kollegor och sedan bio. Massor av kollegor på plats. En fin torsdagkväll.

Vicky Cristina får fyra av fem som film. Inte helt förutsägbar men inte i närheten så kaotisk som en helspansk film kan vara. En lättsam städad amerikansk sedesam kärlekskomedi som utspelas i dit-vill-jag-åka-stan.

Gamla kameran är tillbaka från fabriksreparation. En slit-o-släng blir det. Sådan där att ha i skidbacken, på party, i saltvatten precis som förr. Och det är redan fredag!

Filmvecka

Man måste ibland vara insiktsfull att det inte alltid varit så bra och tryggt i väst, och då menar jag inte den globala krisen inom finansmarknads- och bankvärlden.

Vi har blivit bjudna på bio av jobbet, med kollegor, sambos eller kompisar i stolsraderna. Baserad på en berättelse eller bok om tysk sjuttiotalsterrorism kändes filmen lite grann som ett filmatiserat cv för baader-meinhof och gruppens anhängare. Vad budskapet med filmen var är oklart för mig, men det går att sluta sig till att det är inte ens fel att två träter, som det brukar heta. Politiska vinklingar och sådana nyanser är inte min grej. Ej heller terrorism i sig men jag minns åtskilliga händelser från den tiden. Det går att se filmen som ett inslag i historieberättandet för eftervärlden, trettifem år senare. Många var inte födda när dom härjade som värst. Hoppas bara ingen återigen tar efter dem i dagens europa.

Den stora behållningen var att träffa syrran, få lite belgisk choklad i kinesisk tax-free påse samt att äta på nån indier bakom före detta skatteskrapan ihop med två kollegor och bajsprata lite jobb och dricka bangla.

I morgon, rättare sagt idag, är det en ny film på gång.

Banken

Via min moster har jag fått höra vad jag sagt som åttaårig liten knatte på frågan om var jag hade mina små sparpengar.

- varför har du pengarna i lådan?
- varför har du dom inte på banken?
nä då lånar dom ut dom till nån annan...

Inspirerad

Inspirerad av en bild på en annan sida...

Jag tog bilden en fin måndageftermiddag för en vecka sedan när höstfärgerna var som vackrast i det speciella soljuset med alldeles klarblå himmel.





Inte fullt så lysande bilder men i mina ögon vackra nyanser.

Not really fit for fast and furious race

Jag är ju inte vältränad jämt. Då jag gör mina väldigt-sällan-springa-fort framträdanden har jag oftast inte tränat alls. Innan. Efteråt däremot är jag tränad.

I lördags värmde jag upp på cykel hemifrån till Kärrdal för att sedan springa en kort fem-komma-två kilometersrunda i skogen. Det gick så där skapligt efter att ha flugit fram på gräset ut från målområdet, sedan kom lätt stumma ben och flåsigheten efter första lilla uppförsbacken. Det kändes rätt okej hela vägen in i mål. Lite glädje och nöjdhetskänsla.

Minns knappt när jag hade på mig träningskläder senast. Vet vilka tillfällen och det var, visar det sig, sextonde och tjugoförsta augusti. Midnattsloppet samt någon skogsrunda.

Nöjd med insatsen, för det är viktigt med glädje, sann glädje, bär det av på cykel hem igen. Kämpigt värre då de två andra framför mig är tränade multisportare. Jag glad amatör.

Räknar årets facit. Arton träningspass medräknat tävlingar sedan öppet spår i februari. Det är lagom för att vara inspirerad när nöden så kräver. Ungefär som att aw på en fredag får inte komma för ofta. Inte varje dag, inte tre gånger i veckan och kanske inte alltid varje fredag.

Så i onsdags var vi på ölprovning på Monks bar. Det var trevligt och glatt. Sann glädje. Passade bra med mittiveckanöl eftersom lördagen innebar tävling och fredagsnöjet senare skulle bestå i en stor burgare på torget efter alldeles för sent jobbande. Allt på? Senap ketchup? Ja tack. Och så har jag fyllt år, riktigt sann glädje när syrran ringde från kina och grattade.

cp-pc

cpdator. cp är ett skällsord om det används fel, i fel sammanhang och om det sägs om en person som är lite annorlunda. min dator är inte bara annorlunda. den är cp. knäpp. precis i den lydelsen barn brukar använda cp. helknäpp. min dator kraschar explorer.exe så snart jag försöker visa många jpg bilder i utforskaren, främst som miniatyrer. sedan slår dataexekveringsskyddet till både för utforskaren och drwatson så att jag inte kan kolla på mina jpg-bilder i större mängd, utan att först ha dödat två drwt..processer. det verkar finnas en gräns på antal bilder, eller så klarar inte windows av megasizepixelformat, eller så klarar inte windows av externa lagringsmedia som usb, digitalkameror, dvd-skivor med massa jpg-filer på. eller om det är avi-filmsnuttarna. helt cp är det. min cpdator.

Min pappa

Min pappa skulle bli konsertpianist.
Min pappa spelade otroliga klassiska stycken, oftast gratis.
Min pappa var generös och ställde upp för andra.
Min pappa satte ofta min mamma och sin familj i andra hand.
Min pappa var knappast ett föredöme för alla.
Min pappa var drivande och entusiastisk.
Min pappa brann för sina idéer och var lite visionär.
Min pappa var både chef och inblandad i politiken.
Min pappa brydde sig om barnen men var aldrig hemma.
Min pappa kunde bjuda hem folk utan att mamma var förberedd på gäster.
Min pappa hade ofta med mig till hans arbete.
Min pappa föll från blött plåttak med träskor på. Hur dum kunde man vara?
Min pappa har inspirerat mig spela piano, jag bläddrade igenom alla noter hemma och försökte se vilken musik han själv spelat genom att tänka mig hur noterna lät.
Min pappa tror jag uppskattade att jag kunde für elise utantill som tolvåring men han fick aldrig chansen att höra så mycket.
Min pappa var inte så stark fysiskt sett.
Min pappa skötte inte sin hälsa.
Min pappa avslutade aldrig sin sista arbetsdag.


Min mamma har alltid tagit hand om hemmet.
Min mamma har alltid skött ekonomin för det kunde inte pappa.
Min mamma har alltid gnetat och sparat och fixat.
Min mamma hade ofta med mig till hennes arbete.
Min mamma har alltid saftat och syltat själv.
Min mamma har alltid ställt upp för barnen och skjutsat hit och dit och hem igen.
Min mamma har alltid fixat trädgårdar, gräsklippning och planteringar.
Min mamma har ibland låtit mig fixa hennes friluftsdagar.
Min mamma har lärt mig klara mig själv eftersom hon alltid fått göra det.
Min mamma har alltid varit klok och tänkt praktiskt.
Min mamma har alltid uppmuntrat mig.
Min mamma har alltid haft järnhälsa trots slitage på kroppen.
Min mamma har till skillnad från min pappa vetat hur man tar hand om sig och sin omgivning.

Så olika men ändå har båda betytt väldigt mycket för mig.
Min mamma betyder fortfarande väldigt mycket för mig.