onsdag, maj 27, 2009

Samma blick samma ansikte

Häpp! Såg nu ett två veckor gammalt inlägg som inte sett dagens ljus än. So here it is.

Studenten anna odell. Som i sitt konstutövande blivit polisanmäld för att vara fejkande psykbryterska.

Hockeyproffset foppa. Som på senare tid mest är känd för sin ömmande fot.

Jag tycker de är väldigt lika utseendemässigt. Samma slags ögon och blick. Väldigt klara. Blicken rakt framåt. Rätt stora ögon. Liten grop på hakan om jag minns rätt. Foppa har ju skägg. Samma är förstås fel ord. Liknande.

måndag, maj 25, 2009

Letter

Fortum bygger stor kallvattenbassäng för fjärrkyla under hornsberg.

De som jobbar med bygget är från andra sidan östersjön. De har exempelvis nummerplåtar som ez-2199 från lettland och 977avj 531tgd från estland. Få svenskreggade bilar. Detta var en lördag tidigt i maj efter klockan sex på kvällen så man hajade till lite. Hoppas de får rätt lön oavsett om den är låg eller hög.

Storleken har visst betydelse

Köpte ny borr, nytt borr? Ett borr, flera borr? Hur skriver man egentligen. Om jag minns rätt kommer ordet och tillika materialet ursprungligen från ett borrämne som sedan blir till ett borr(stål) medan en borr är den större manicken som borret sitter fast i, typ en handborr(maskin). Chucken finns också. Antingen är det jerry 'jerka' williams chucken dvs rock and roll berry eller så är det borrmaskins-chucken.

I alla fall kom jag igenom väggen med tvåhundra mm lång/långt borr. Storleken har visst betydelse. Äntligen har antennkabel och sovrumsdörr bråkat för sista gången.

söndag, maj 24, 2009

Vanilla

Äggen bäst före mars. Grädden daterad tjugonde april. Är nyfiken hur den ser och skruvar av locket. Otroligt nog ingen äcklande surgrädde så jag kryddar med en matsked vaniljsocker och vispar hårt. Har därefter snaskat på kladdkaka i två dagar och lever fortfarande utan diarré eller magsmärtor.

Det var sent på hösten för två år sedan. Säkerhetsdörrar in. Plywooddörrar ut. Som Tennysons dikt om nyåret och gammelåret. Ska bygga om dörren mellan kök och sovrum eller mot hallen så jag snodde ihop gamla originaldörrlister i ek som kan bli fräsiga. Äntligen är dom gömda och glömda i källarförrådet i väntan på verkstad. Gamla lik finns inte men bakom hörngarderoben fanns massa damm. Årgångsdamm. Sjuårigt. Där skall borras och dras antennkabel samt spacklas och elementrörmålas. En stor röd Hilti vore bättre istället för den klena amatör-Skil jag har. När grannarna inte är hemma skall tilläggas.

Ligger i soffan. Väljer ut och väljer bort. Datorn bränner ovanför knät. Bildprogrammet får hårddisken att svettas när det bläddras bland åtta gigabyte. Tvåtusen bilder. Men det är kanske Lykke Li som tar all energi. Eller fortfarande ger. En akustisk dance dance dance med Bon Iver i en park i L.A. eller hemma bara en little bit på närkesgatan. Ett musikaliskt naturbarn.

torsdag, maj 21, 2009

Den riktigt fula rasismen

Att inte ställa krav på människor (invandrare)
Att inte lära sig svenska (på rätt sätt i rätt omfattning)
Att inte se individers förmåga (och drivkraft)
Att inte ta tillvara kompetens (från utländsk utbildning)
Att inte slussa arbetsföra vidare (till behövande företag)
Att inte invandrare ses som folk (pga sitt utseende och namn)
Att inte förhindra segregation (genom lokalisering av boende)
Att inte folk pratar och umgås (vilket skapar vi och dom känsla)

Tror att ovanstående halvsanningar är rätt kända av gemene man. I många fall ett kapitalt integrationsmisslyckande.

Jag lyssnar på tv. Det tar, enligt uppgift från integrationsministern, i genomsnitt sju år från det att en person får uppehållstillstånd till dess att personen kommer ut på arbetsmarknaden. Det är förnedrande både för den som kommer till sverige och för den så kallade integrationspolitiken. Och det är inte billigt.

Den riktigt fula rasismen börjar direkt som den svenska samhällsapparaten tar hand om invandrande människor, tex de som begär asyl. Sedan kanaliseras detta steg för steg till utanförskapets bakgård där det blir svårt att komma dithän man en gång ville och förmodligen förtjänade. En slags sofistikerad mobbing från hög nivå.

söndag, maj 17, 2009

Nä du shirley ta dig i brasan

Pinsamma ord från de svenska "kommentatorerna" i finalen av eurovision song contest. Det kanske ska vara så eller bara ironiskt.

Att racka ned på hur de andra ländernas juryrepresentanter ser ut, eller förlöjliga dem som hälsar till programledarna på ryska, för att du inte förstår språket. Shirley, håll dig till din artistkarriär men behåll dina personliga åsikter för dig själv i officiella sammanhang. Använd din röst på rätt sätt. Och alla jantesvenskar. Och all mediahype. Jag blir så less. Först vinner vi hela tävlingen. Precis som förra året. Sen är man oförstående och besviken. Helt rätt att landet sverige får en skitplacering. Men det är ju bara en tävling på skoj så varför ens bry sig. Varför ens sända det som underhållning?

En kul kommentar fälldes så att vi som tittade faktiskt skrattade, i stil med "det är bättre programledare nu, men samma manus". Och så gick det åt ungefär ett kilo lösviktsgodis på fyra vuxna.

Sverige fick två poäng av frankrike, en pinne per ord i låtens franska namn. Sedan kompiströströster, kompis-strö-röster eller tröst-röster, från våra nordiska vänner.

fredag, maj 15, 2009

Solnahallen fredag efter elva

Bisarra bloggen...

Cyklar hem från en kompis. Mörkt såklart förutom lamporna längs gångvägarna genom parken. Vid hundrastgården ser jag på avstånd ett gäng yngre killar. Inget att bry sig om eller vara orolig för i vanliga fall. Det går alltid att säga man hejar på aik ifall nån vill bråka. Tio meter innan första killen ser jag något udda. Tror först inte mina ögon. Han gör faktiskt helikoptern. "Äh men grabbar, ge er för i helvete" Jag rundar hela ekipaget med ungtuppar och tänker... eller bara skakar på huvudet, vad ska man tro egentligen.

Cyklar vidare. Minuten senare. Rundar parkeringen och ut mot rondellen. Mitt i buskarna som omger parkeringen kan man gena. Upptrampat alltså. Där utanför står en ung tjej som jag också måste väja för. Inget märkvärdigt om det inte vore för hennes kompis som står lite knepigt till mitt i gången mellan buskarna. Eftersom jag redan skymtat en liten snopp precis nyss så slås jag av tanken. Aha så gör killar. Vad gör tjejer. Jo dom kissar. "Jag är nykter men jag ska ta hem henne... Akta väskan! Det rinner ju" ropar vaktande kompisen. Haha, det lutar åt fel håll. Cykeln är stilla och jag skrattar. Berättar att fem grabbar snurrar på organet vid motsatta änden av området, nåja en iaf. Och här står en kobent tjej och tömmer alkoholens följder. Är det så en fredagkväll är till ända för vissa? "Åker helikopter?" Nej nej inte uppe i luften, där nere pekar jag. Dom är tacksamma när dom fattat vad killarna gör. Dit ska vi inte gå förbi, säger dom.

onsdag, maj 13, 2009

Glada miner

Fick mail från kameradoktorn för min nya nikon

Åtgärd: check and clean, byte av skadad krets
GARANTI

tisdag, maj 12, 2009

Glassigt i Krakowska


Första intrycket

Kraków busenkel resa. Arlanda. Landa. Mata sedelautomaten i ankomsthallen. Tåg en dryg kvart till centrum. Modernt rent och snyggt. Konduktör! Samma tidszon som hemma. Mobilen vill byta operatör. Jag väljer era och mobilen berättar snällt vad det kommer att kosta att prata. Följ passagerarströmmen från perrongen. Gå rakt in i galeria krakowska. Gå rakt in i en fenomenal glassbar. Två pengar per kula i våffla. Femton sek för tre med andra ord. Fascineras av hur modernt och lyxigt allt ser ut. Tre våningar shopping. Hundra meter lång. Sägs inrymma två-sju-noll butiker. Allt är inte billigt och allt är inte snyggt heller. Trådlöst internet såklart. Första butiken till höger vid stora entrén är svensk klädkedja.

Ut i det fria över stora öppna stenläggningen nedför sluttande gången under trafiken. Gamla stan ligger omsluten av en lummig ljusgrön rand av alléer och gångbanor. Glówny betyder i olika sammanhang stor, huvud eller central. Typiskt centralstation, stora torget osv. Kryllar av boendemöjligheter. Knökfullt med restauranger och barer. Rätt mycket folk. Turister. Studenter. Checkar in. Nyrenoverat och fräscht. Inte lyx men tvåstjärnor räcker. Enorm frukostbuffé. Vi bor mittemot balettakademin och dito för musik inser jag via skyltarna utanför. Polska är lätt när orden påminner om anglosaxiska. Inte så lätt i övrigt. Nie är nekande och betyder nej, eller utan, eller ingen.

Jag ser det inte förrän jag kollar på bilderna, den största banderollen på en husfasad vid stora torget rýnek glówny har en logga jag känner igen. blå gul och ägs av ingvar.

Tipset

Boka budgetflyg långt innan för mer ekonomisk shopping, gatuliv och party. Hyra lägenhet centralt är klart billigast om man är flera personer. Går nästan att få en lyxvåning till samma hyra som en etta för två. Allt går att fixa via nätet och går det inte fullt ut så ringer man. Hela trippen är googlad till hundra procent. Skall mamma med så behövs planering och det sker från soffan.

Turistigt men förstås det sevärda är gamla stan Stare Miasto, slottet Wawel, Auschwitz-Birkenau resp saltgruvan Wieliczka (kombo halvdagsturer). Kazimierz de gamla judiska kvarteren är kanske mer en resa i eftersatt byggnadsunderhåll och en hipp förhoppning att hitta något exotiskt än vad det en gång var. Konserter på olika håll av varierande kvalitet, vissa känns som lite lurendrejeri när förvisso duktiga vuxna musiker har som extraknäck att spela de mest enkla klassiska styckena som en nybörjare tar sin an.

Det trevliga

Dit till jag igen. Gamla stans många restauranger och gärna en längre tur i de vackra sydliga tatrabergen som inte blev av att se.

En gång räcker

Samlingen av riktigt hår från polska judar ligger bakom nitton längdmeter glasfönster sägs väga kring tjugo ton. Alla glasögon som konfiskerats. Skor. Resväskor med namn på. Plåtburkar med etiketter, zyklon b. Synen av smutsiga tätt packade madrasser av säckväv stoppade med tagel i bästa fall. Tvättränna och toa påminde för en ynka sekund om en riktigt gammal lumparförläggning. Allt är på riktigt men ändå inte. Taggtråd och förnimmelsen att det var starkström i ledningarna runt om. Skyltar med dödskalle på, som om det behövdes. Kändes olustigt att fotografera. Folk vill ha sina smygbilder trots förbud inomhus. En motsägande blandning av nyfikenhet kontra respekt. Det mesta finns ändå på nätet. Jag väljer svartvitt för vissa utebilder, blir mer samtida så. Idag är det grönt och lite lummigt utomhus. Luften blir emellanåt lite tung trots att det är en frisk solig dag. Källargångarna är mörka och solida. Det andas historia. Tysk nit och grundlighet av värsta sorten iscensatt av minst en galning. Skall man länka till en, för en väldigt lång framtid, varaktig sida är det denna http://www.auschwitz.org.pl/

måndag, maj 11, 2009

Fem zloty

De två fylltrattarna är antingen bortskämda av relativt sett rika turister eller så är det bara så att ölen är lite billigare annanstans än hemma. Dom är i det stadiet att dom måste koncentrera sig på vad dom gör. Ungefär som snälla farbröder på en svensk parkbänk i en svensk genomsnittsstad.

Försöker tigga sig till fem zloty vilket ger nästan en halvliter i warszawas turistkvarter. Skulle det då motsvara ett tiggeri på sextionio spänn i stockholms t-bana? Fem polska pengar är med våra inhemska surt förvärvade slantar bara cirka tretton kronor. Vanligare pris är drygt sex. Mamma som inte hunnit lära sig växelkursen uppfattar en helt annan sida av situationen och skojar med ena fyllgubben... i stil med.. you have one beer in your pocket... och mycket riktigt har han redan en bärsa i fickan. vad skall han då med två till? Det är lite please please hit och dit. Om han bara visste att han kunde få ungefär tusen stycken piwo, tex Żywiec, för turistens kamera runt halsen. Då skulle han nog blivit ännu mer jättetörstig.

Vi letar bara efter ett ställe att äta en sen god middag på. Hittar ett jättetrevligt med enorma portioner inhemsk mat, hon placki polsk raggmunk och lax, jag mixad korvochköttplanka.

Senare dagen efter ser vi lokala polisen prata förstånd med de två herrarna på gatan utanför det kvällsöppna snabbköpet, där gångarna mellan hyllorna är nästan lika smala som hyllan med varor. En stor flaska kolsyrat, woda gazowana, håller sig mellan fyra och sex kronor.

Att åka buss och allt sådant kollektivt kostar motsvarande lite över sju kronor, så visst skulle pengarna räcka mer än dubbelt så länge därborta.

Edit: att bo granne med stora slottet är inte fy skam. vita huset plan två, rum tjugotvå. castle inn rekommenderas verkligen.

Arla

har bytt stil. grön logga numera. färgränderna går inte längre helt runtomhörnen på paketen. dom blågula eller rödvita. måste ha hänt i veckan som varit. underligt nog sådant där smått man märker mitt i tjugoett och femtiosexstressen. vet inte om det skall bindestreckas ihop eller låta stå som det är. sexstressen på ica? skulle inte tro det. femtioåtta vid fruktlådorna och prick i kassan. sedan hem knappt ett dygn sedan.

skall jag våffla lite och ladda upp? energi resp bilder. har stångats med fylleriblanketter så det står härliga till. först ville dom ha den egentliga anmälan som af skulle försett mig med. den har jag inte sett till. väl framme i tele, när jag vet med mig vad man kan hitta via personnumret, frågar jag om ytterligare saker. renderar i ett par nya blanketter. bara hoppas att alla kryssrutor med ja eller nejsvar passar ihop till slut. har man inte csn vilket jag förstås inte har skall det dessutom intygas att det studeras bara lite lite via ytterligare papper. det där är lustigt för det skall alltså visas att man studerar när själva andemeningen är att påvisa att man inte gör det. inte så mycket iaf. man får göra det till hälften. det låter jättemycket att plugga halvtid och söka jobb, på heltid. sen skall det intygas att bisyssla som består i passivt ägande av skogsfastighet inte inkräktar för mycket eller ger för höga inkomster. sedan har dom larvat bort en bilaga till det stora viktiga intyget visar det sig. jag tycker det var lite larvigt eller slarvigt. eller både och. men håller käft, för dom är trevliga och hjälpsamma. så nu ligger ett brev med sju sidor i postens sorteringsmaskiner och alla blir nöjda och glada, inte minst posten som tjänar tolv kronor.

kunde man inte samköra allt direkt via personnummer tänker jag senare under kvällen på väg hem från sistaminutenbrevlådan.

värre är det med skattedeklarationen för brf som i värsta fall bötfälls med tusen riksdaler om inte masen i östersund har fått den på tisdag. vareviga månad den tolfte.

arla... blir det även i morgon bitti. både ur sängen och ur kylskåpet.