Vardagspyssel

Klockan redan två. Måste ha glömt av tiden. Hann ej äta lunch. Jävlar ingen som sagt något.

Går hem, får fixa lunchrester från kylen eftersom jag ändå glömt hänga tvätten.

Vattenkokare på. Pastakastrull på plattan.
Hänga tvätt
Dra igång nästa maskin
Skaka köksmattan, mitt i därunder är den j-a skidparaffinfläcken som gör att mattan glider omkring och man slår halvt ihjäl sig när man kliver omkring i köket. Som poleras alltmer ju fler halktillbud...
Dammsuga där mattan legat
Snabbkäka
Skvätta ned köket... när skeden i diskhon ligger så där skålformad och vattenstrålen träffar mitt i prick! Splatt!!
Blogga detta
Kila till jobbet

Konsumentupplyst

Såg i skvallerexpressen på nätet att självaste kungen symboliskt skulle släcka belysningen i sina slott, och sen J som fått en sjujäkla elräkning, och en till och en till... jag lider med J för jag har en före detta kollega med familj som bor i fin hyreslgh med kallhyra och dom är uppe i trettontusen per månad för etage i mariehäll

godel, storuman energi med flera... dom köper alla sin el på nordpool som ägs av de stora drakarna, så skall man vara både smart och klimatsmart bör man hitta något miljövänligt mindre alternativ som producerar och säljer själv (om det nu alls finns någon sådan), för mångfaldens skull. annars stöttar man bara enfalden och oligopolet. men visst, godel har en poäng iaf och allt går inte ned i v-falls fickor. vill man sprida vinsterna på marknaden väljer man glesbygdsföretaget i storuman

min hushållsel kostar 200 i månaden, 37 öre rörligt pris just nu. går rakt ned i fickan hos lars g josefsson vd på vattenfall men dom har stabila leveranser hit iaf.

precis som med telesamtalspriser per minut, om det är elva och ett halvt eller elva öre är skit i sammanhanget när startavgiften är sextinio öre, är elpriset per förbrukad kWh löjligt lika mellan många konkurrerande elbolag när det gäller deras fastprisavtalserbjudanden. långt ord.

ponera nu ett exempel

ett komma sju öre billigare pris på en förbrukning av 1500 kWh per år, jo en halv starköl sparar man in ;) det är inte precis där som privatekonomin raseras ;) vid ca tio öre billigare per kilowattimme... ja då är man i nivå med två tre stöl eller två pizzor eller två menyer på mackedonken. och lite momspåslag förstås... ta två gratisklunkar stöl i så fall...

Att inte stoppa handen i godiskorgen

Lyckades jag låta bli under en hel dag på jobbet. Men när alla hade gått hem tog jag ändå två kola för att vara på den säkra sidan. Karaktären växte sig stark men snubblade på mållinjen. Sedan snabbt hem för att greja middag och prata tele.

Dessutom har förkylningen tagit hårt på krafterna, jag sov i de snörvlande drömmarnas frånvarande värld hela annandag påsk utan att gå utanför dörren. Påskhelgen har passerat helt utan vare sig målade ägg eller prasslande godispapper. Men jag har varit snäll och ordnat med något fint till den som är fin i mina ögon.

Kallt och hostigt

Påskhelg. Kallt ute. Varmt inne. Hostigt och lite rossligt inombords. Trösten är att det är jourvecka, stanna-hemma-helg och en resa till något trevligare ställe hade blivit halvdant med en förkylning i bagaget.

Sen fastnar jag i kvällsblaskans intervju med thorsten flinck, en begåvning men samtidigt så destruktiv. Alltid tragiskt.

Som liten kille fick jag några ord på vägen i livet av min mamma som sade att de flesta genier har levt på gränsen till dårskap eller att genialitet och dårskap går ofta hand i hand. Det kanske stämmer. Hon syftade tex på strindberg vilket var sant. Jag är smart och vill gärna gå hand i hand. Sen gör jag saker jag ångrar ibland. Veckan har varit lite omtumlande och ogenomtänkt, dock utan dårskap hoppas jag.

På tv följer ett reportage om tijuana och gränsen mellan usa och mexico. Mytomspunnet. Film. Gangsters. Amerikas gazaremsa. Men som fått lite skeva fördomar på halsen. Lite kultur och samhällsskildring kan ju inte skada.

Tuffing

Antingen leva för ingenting eller dö för något. En klyschig mening och den mest eller snarare egentligen den enda citerade repliken från filmen överhuvudtaget. Eller fåordigt "Go home!". Synd att dom trashade hans kära flodbåt som han styrde med järnhand och butter min.

Visst är det mycket pang-pang och splitter-splatt-film och ingen särdeles handling. Den fåordiga men desto mer huggvänliga john rambo har blivit aningen trött och gammal i dubbel bemärkelse. Han spelar en tillbakadragen ormfångare men som i själva verket bär på det inre raseri som rambo består av.

Filmen är bannlyst i burma av militärregimen så den har väl viss effekt ändå, inte helt utan påverkan på folket som hoppas på fritt liv utan förtryck och urskiljningslöst grymt dödande.

Det jag imponeras lite av är hans kraftigt tränade och seniga underarmar, inte så pjåkigt på en drygt sextioårig gammal actionskådis. Han har tränat upp sig förr och jag tror inte man skulle leva så länge med alltför mycket olämpliga preparat i kroppen.

Twin Towers

Naturligtvis sent i säng, sen morgon.

Fingrar på en gammal utriven bild av world trade center. Vet inte varför jag sparat den en alldaglig bild med frihetsgudinnan mitt emellan. Det var ju innan nine eleven. Man förstår symbolkänslan och allt det där.

Kollar i fotoalbumet och hittar min egen asläckra bild från brooklyn bridge närmast manhattan med kompisen i solbrillor, en vass solstråle som dämpas av en husfasad precis så där lagom för att inte felexponera bilden och bakom två andra hus tornen som två tvillingar pekar rakt upp i skyn bland bulliga gulliga vita moln som om man vore uppe bland dem. Förbannat bra komponerad bild måste jag säga. Det var olympus af-tio på den tiden.

Min nyinstallerade skärmsläckare visar sig vara en samling lågupplösta bilder i sexfyrtio gånger fyråttio som inte går att förstora till skärmens fulla storlek. Skaplig ironi tänker jag när jag kollar filnamnen... nasa01.jpg osv... är inte nasa kända för high-tech och högupplösta bilder? Kanske inte i mitt sovrum i min dator.

Ut å gå. Nu.

Evighetspyssel och helgjour

Har haft mäklare på besök. Fått bra kontakt. Men tror jag ångrar mig. Känns inte att jag är färdig riktigt. Hur mycket yta jag behöver? Hur mycket yta jag har råd med? Hur mycket bättre kan jag bo till vettigt pris. Hur jag ens skall hinna fixa och fräscha upp. Det är snart maj månad som i mitt liv är den stressigaste av alla månader. Och när jag väl fixat så kommer jag gilla lägenheten än mer.

Det var min allra första sjukdag skärtorsdagen sen jag minns inte om det ens hänt. Är sån där långtidsfrisk person. Vaknar tidigt och gör det jouren kräver. Loggar in och kollar allt verkar okej. Somnar om, vaknar vid elva och har ont i halsen. Balanserat lite på gränsen sista tiden och på några timmar bryter det onda igenom. Smsar kollega projektledare att jag blir hemma. Trötthetsförkylning. Sånt kommer när man tänjt på dygnet på fel sätt.

Efter ett tag när jag vilat upp mig känns det bättre, tokfan går då till jobbet sedan jourdatorn strulat under dagen. Måste kolla den inifrån kontoret. Kollegor går ut på påskledigt och vi hinner småprata korta stunder och önska glad påsk. Jag går in för kvällsjobb. Pratar med H vilket förstås var trevligt. Glömmer av tiden. Kollar datorn. Troligen sbs i kombination med lösenordsbyte häromdagen. Kollar jourprylarna.

Ser godiskorgarna där små dumle, bounty och mars samsas med diverse mjukkola. Allt inlåst i papper runt om. Jobbigt att pilla upp. Kundens godis bäst italiensk choklad med nötcréme. Nötkräm. Konsultgodiset rätt lika varann. Bara mängden skiljer. Vet att jag rotfyllt i januari...

Eftersom jag känner mig lagom bra och ändå sitter där jag sitter och har flyt, jobbar jag ikapp några timmar. Bara nio timmar att ta igen nästa vecka upp till full tid. Måste dit för i maj skall restskatten betalas. Måste ha lönen. Har inte full koll där. Har dock lite bättre koll på vad nästa lägenhet kan få kosta. Om det blir något av det. Orkar inte fundera mer över att orka med en omgång visningar och budgivningssvängen igen.

I gömmorna jag slänger eller inte slänger hittar jag en skärmsläckare på cd från kennedy space center. Året är tvåtusen och konferens under interneteran. Då måste det ha varit nittioåtta jag var till cuba och året efter new york city med bästa kompisen.

Klockan är väldigt sen eller tidig. Ljusnar fort på morgonkvisten. Dags för joureriet igen.

Rensar ur bokhyllan

Dags att ta tag i nyårslöftet på riktigt. Nu ryker allt gammalt. Steg för steg. Det är jobbigt när viktiga papper blandas med totalt meningslösa gamla utskrifter, försäkringsbesked, räkningar, kuvert, kladdanteckningar. Måste gås igenom. Delar in allt i två grupper. Släng. Spara. Skräp eller viktigt. Viktigt är alltför personliga grejer. Skräp är allt annat som tar plats.

Hittar gamla fotopåsar med bilder från 2004. Årtalet känns ganska färskt trots allt. Alla framkallade bilder ligger i originalpåse från labbet. Direkt ner i nån skokartong. Två påsar ligger lösa, får inte plats i lådan. Hittar en jättefin familjebild på några halvnära bekanta. Den får bli förstorad och imramad present nån gång. Sånt är viktigt. Har massor sånt där som är viktigt men som aldrig hunnit fixas till. Ge bort.

Med digitalkameran fyller jag lätt en gigabyte på nolltid. Och vänner kan i de flesta fall räkna med att få se bilderna efteråt också. Idealet vore att ha en gigantisk dvd eller blueray eller vilket slags format som i framtiden förmår lagra allt på en disk. En sån dom kan stoppa i tyget man sveps in i när man levt klart och ligger i lådan. Eller hur man nu ser ut däri. En sån där man kan lämna i bankfacket som ett bildrikt livsminne om nån har lust att kolla. Kvarlåtenskap ett digitalt bamseminne och ett testamente. Och en bostadsrätt. Mitt liv som amatörfotograf. I en skokartong.. näe snarare tre-fyra stycken om man räknar med första instamatic-kameran i kompakt 110-format som jag minns när jag vände blixten mot mig själv, sen en manuell ricoh för 135-film som jag kunde trixa till ljus och skärpa med och som fick apelsinjuice mellan inställningsringarna på objektivet, den automatiska olympus af-tian i svart plast som förenklade det mesta men som lät för jävligt när filmen rullades tillbaka... BZZZzzzzzzzz i en halvminut, i alla fall tjugo sekunder. Min fjärde kamera är den jag krossade batteriluckan på förra helgen rakt ned i marmorn från en meter. En fem megapixels och den första med lite zoom. Den har levt ett intensivt och hårt liv. Hårdare än mitt eget. Men knappast mer intensivt. När jag betalt restskatten i maj skall jag spara till en Nikon D-åttio eller nån lagom värsting.

Apropå kartonger. Just nu bor jag in en jättekartong på ungefär hundranittio kubikmeter. Kubikmetrar som skall frigöras och bli luftigare. Det är därför jag rensar ur bokhyllan. Efter fjorton år av ständigt vara-i-farten-göra-allt-möjligt-liv är det dags att rensa ut skiten. Det har liksom inte blivit av innan. För att jag inte tänkt på mig själv utan alltid fixat och trixat, jobbat och grejat, umgåtts och festat. Jag är på jäkla god väg, steg för steg. Som en nyårsdikt. Ut med det gamla, in med det nya.

Sleepless dreamful

sovit för lite.. dagdrömt för mycket... ätit för dåligt.. rätt nära trötthetsförkylning.

senaste natten var det två fyllhundar, två killar som stod utanför och levde om med alldeles för mycket skitsnack, kunde inte somna och började nattstäda istället.

jag har lagat sen middag. och jag har överdrivet rena fönster. förmodligen renast av alla i huset. just nu.

rubriken var inte så unik som jag trott, något bör ju stå där och den passar in på mig. just nu.

Full fart hela helgen

jag lämnade jobbet halv sex i fredags. hade en sjukt trevlig samvaro med fd arbetskamrater på cottage och biskopen med belhaven som jag inte smakat förr och sen lite kycklingröra och mera glas. jag tror vi var sist ut men det är nära hem. sist ut var också en ögonfröjd som jag sett där ute förut och hon gick så mycket sicksack så jag undrar hur hon mådde dan efter. närmaste ex-arbetskompisen ringde idag och hade bevisligen haft en jobbig lördag, helt oberoende av fröjd, han är förlovad dessutom.

lördag för mig var få skidorna att gå i ide efter att ha skräpat i köket i tre veckor, äntligen rengjorda från klistriga barr och annat jox, fönstertvätta, sovrumsstäda, köksbänksolja, låta min ferrariröda miele glida över trägolvet, fixa kladdkaka som senare på söndag kommer att visa sig obehövlig. jag får äta den i egen stilla ro.

vaknar jag upp till söndagssol, snacka om tajming med rena fönster. var ute en sväng i aningen kyligt vårväder och blev tyvärr ensam på visningen av ettan som jag själv inte är spekulant på, men man kan ju vara snäll såklart vilket jag är och ta reda på allt väsentligt, fint läge på balkongen. träffar på samma assistent från mäklarhuset för tredje gången på en vecka.... hej igen! hälsar vi. hinner med en till tvärs över kvarteret, halvtrappa i superstabil förening och renoveringsbehov i kök.

av bara farten får även föreningens källarfönster en massa ajax och varmvatten på sig. och så är veckan slut. jag också. men jag ser iaf ut. ser bra ut, genom fönstren. har "glömt" äta middag, inte fullt så bra.

Gratistitta buda bocka buga

Jag har sett tre ruskigt fina trerummare. Bra tryck på marknaden om det är nytt och fräsch eller topprenoverat. Men även sunkiga lägenheter går upp lite väl mycket. Och jag kommer att bo kvar tills vidare eftersom det är för dyrt att betala närapå tiotusen av skattade pengar för att bo några minuter närmare centrum. Motion är gratis. Banklån är knappast gratis. Så jag drog tillbaka ett bud för att inte riskera flytta till fel ställe.

Istället kan jag ha veckodagarna fulla med mäcklare som vill springa runt i min lägenhet. Om jag kontaktar riktigt många så står mäcklarna snart på rad, ungefär som på en tajt visning i en alltför populär och trångbodd etta. Nä riktigt så bra blir det inte.

Visning

En aningens regnig dag. Söndag.

Allt startar vid tolv. Sedvanligt söndagsrace. Helgnöje för somliga. Max en kvart per ställe. Lägenhet efter lägenhet. Alla olika. Olika fina och olika läge. Takterass eller ingen balkong alls. Öppen spis är sällsynt. Nybyggt eller fyrtiotal. Olika mäklare. Olika snygga. Sedan jag var ute sist i svängen har det skett en förskjutning mot yngre vackra kvinnliga mäklare. Och unga stiliga manliga också förstås. Alla artiga och korrekta. Alla vill ha namn och telefon.

Snart är det dags att buda. Undrar om jag ens vill, men det är lite kul att få nys om vad kalaset slutar på. I själva verket tänker jag bo kvar tills min egen är värderad. Jag har snabbplanerat färdväg och hinner med sju åtta stycken på knappt två timmar enligt listan. En kvart per ställe. Tidsoptimistlistan. Det kommer att sluta med sex. Alltså lägenheter.

Har sönder lillkamerans batterilucka redan på första visningen, på väg därifrån, letar små grå plastbitar i trapphuset. Känner mig lagom pinsam. Får bli silvertejp framöver.

Ruskigt ojämn kvalitet på läge, utsikt, planlösning, renoveringsbehov, bristande smak, parkering eller ej. Kö eller ej.

Första mäklaren är den enda som tillräckligt iögonfallande lagt fram kompass, tumstock och sånt gör-det-själv-fix som en köpare bör veta, så att man inte kan skylla ifrån sig senare när man betalat för mycket för besvikelsen. Kompass är smart en mulen dag.

Bäst idag var takterrassen bara det blir somrigt ute. Tyvärr får man inte en charmerande mäklardejt på köpet :) Säljaren har fixat fruktskålar pyntade med extragodis. Mintchoklad! Fri halvful utsikt över ån, frontar även mäklarfirmans pappersbilaga. Tvåa var trean på sjuttioåtta nyrenoverad men med snudd på fulaste fasaden i stan. Ser ut som en myndighets kontorslokaler utifrån. Brunlackad aluminium. Inte ens centralt för den som går. En ung mäklarkille utan överdriftiga svar. Trea kom en trea högt upp på andra sidan bällsta, där får man minsann gå över ån. Drygt årsgammalt nybygge, olika tätt mellan husen. Hinner precis till visningsslut och möter lite stressad mäklare av säljande karaktär, enligt mina klädselfördomar, trots allt behåller han lugnet. Ekgolv skall det vara. Tvåan hade fjorton komma sju tjock ekparkett, typ lugnt omslipning varje halvår eller?

Tvärbanan kommer att ge alla nybyggda och intilliggande hus vid ån ett uppsving. Det är nu man skall handla där. Sen ger gallerian än mer fart! Den som känner nån som vill bo där, se till att shoppa nu. Prisökningar att vänta.

Sen iväg till en kompis som jag inte träffat sen augusti. Tar sjätte visningen på väg dit. Fikatajm. Får höra världens strulhistoria om saker man inte kan skriva här av hänsyn till inblandade. Vuxna människor får träffa vem dom vill, men vännens vän har en annan åsikt. Slutligen på väg hem förbi x och visar objektbeskrivningar innan det är extramöte om städoffert, entréportar och gårdsupprustning. Tar bara två timmar denna gång. Funderar på omvisningar, nej det är tidsslöseri, möjligen de jag missade idag. Måste av ren nyfikenhet kolla på en två-å-en-halva i grannhuset på måndag.

Uppe med tuppen

För ovanlighetens skull vill kroppen upp och hoppa redan klockan sju innan huvudet ens har koll på läget. Jag ligger kvar till halvnio och drar på träningskläderna. Tunnelbanan till slussen och ältabussen till hellasgården, och apostlahästarna ute i nackareservatet. Innan bussen går hinner jag komplettera min blygsamma frukost med en påse bamsiga kanelbullar. Värsta fyndet för godisgrisen. Men inte så smart för magen. Kul att se sportfånevännerna i alla fall. Kul att inse man är klen.

Det var lite kallt, hittade snö uppe på en berghäll och marken var hård som om tjälen är kvar. En skön dag även om kroppen protesterar. Sen skulle jag nog valt en middag igår kväll istället för två öl, eller både och förstås! Hunger och törst är jobbiga instinkter när man inte får något i sig. Den som bantar borde vara ute två timmar i skogen. Vågen som står där i omklädningsrummet visade två kilo mindre efteråt. Vore kaxigt att säga nio mil i mora är lättare än tolv km i nacka men benen har inte sprungit sen november så... vad kan man begära.

Redan hemma

Tidig kväll efter lite samkväm på bishops arms med två arbetskamrater. Det är inte så mycket att säga efter en trettiåttatimmars vecka där jag knappt varit hemma på kvällarna. Idag två stöl. Igår en, då jobbet hade rekryteringsdrive på imperiet i gamla skatteskrapan och efter mycket högljutt prat och fyra fem låtar med något bra band så orkar jag ta mig hem i taxi vid halvtolv för att sen göra halvårets utvärderingar inför kommande utvsamtal. Några timmar senare får man sova gott. Trodde jag. Men jag glömde släcka taklampan vilket slutade med rätt så grusiga ögon i morse. I förrgår hon, som jag bara skymtat förbi sedan dess eftersom "de e mycke nu". I tisdags hmmm jobb och måndag träning. Så var den veckan slut. Nu äre helg.

Mother earth

orolig över växthuseffekten?

det har i alla fall snöat ute ser jag efter att ha vaknat till på soffan. tar ett glas vatten kollar ut genom köksfönstret. något som inte stämmer. vitt på bilarna.

och jag går och borsta tänderna när jag påminns om chickenmenyn från mackedonken där senapsdoften hänger kvar i munnen. vi har ätit snabbmat under två timmar hon och jag, tiden går fort när man har trevligt. men dom hade blandat i sömnmedel tror jag.

Aukland

Eftersom jag var lite ideell i helgen mitt under det osexiga vasaloppet och hade bestämt mig för att se några soltimmar på burken så blev besvikelsen stor när jag ser att hemmahoppet jerry ahrlin skall staka sig fram hela vägen medan norrmännen kör mer klassiskt. Det är inte sol i rutan, det är en norrman som vinner, det är en skittrist producerad sändning och det händer nästan inget exalterande under hela dagen. En stark prestation av jörgen aukland som värdig vinnare bör sägas eftersom han toppar rubriken iaf.

Det blir ett riktigt antiklimax på skidsäsongen om nu inte jobbkonferensen i april ger utlopp för lite schysst vit snö med tillhörande afterski. Undrar bara vart vi ska åka? Det är isklättring, slappa, skidor och sju andra saker vi kan råka ut för. Återstår att se hur mycket sömn som insups under den helgen.

Jag gör mitt och kan återvända hem senare på eftermiddagen. Klockan är redan dags att äta, hittar bara filmjölk&co i kylen.

Det känns som jag är less på olika saker som inte är bra, som inte är som jag vill, som inte är perfekta eller användbara. Varför skall det mesta man finner på nätet ta så förbenat lång tid att vaska fram? Det är massa klickande hit och dit för att läsa sig till en handfull inlägg på skvallerblaskornas tycka-till-sidor, det är pseudonyheter och gammalt skit som bubblar upp till ytan. Och dagens journalister sitter och refererar till översatta fåniga notiser från usa eller så skriver de om kändisar eller knivdåd och våldtäkter. Bara ruttna saker i samhället. Ibland vill jag inte vara en del av det. Men varje morgon på väg till jobbet håller två löp mig underrättad om vad som är absolut viktigast idag. För aftonbladet kanske, inte för mig. Ändå sneglar jag dit som om det inte får missas hur sketet det än är. Mycket skrap på ytan. Mycket mainstream. Det måste vara trist att vara journalist. Sån där kvällstidningsreporter som sitter framför internet och publicerar skräp.

Det finns andra som skriver och som skriver bra. Två av dem vars ord jag mumsar i mig är de min blogg länkar till. Så äre. Jag påminner mig själv om ett citat jag inte minns ursprunget av. Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större. Eller hur det nu var. Det borde kunna omvändas till "att skriva rätt är stort, att skriva fritt är större!" som exempel på allt skrivande som drar till sig blickar. Hahaja men det ju förvisso det som Ab och Ex också gör, skriver lite väl fritt ibland ;)

Idag hade jag till slut lite flyt på jobbet men datorfanskapet snurrar knappt fortare än min egen sirapshjärna. En dryg dag och hemma väntar disk&städ. Har hunnit slentrianäta upp en påse snacksblandning med nötter och annat.

Nu har jag avreagerat mig lite och kan lugnt luta mig tillbaka i soffan och känna att veckan kommer att bli bättre, den kommer att bli bra, kanske riktigt bra för vårsolen har tittat fram mer än förut trots minus i luften och snålblåst. Jag har tränat lite, fått ont i knät och är mentalt i tron att jag är i form. Så får det bli för det känns bäst så!

Antikt puttinuttigt

Det var i helgen jag råkade hamna mitt i antikrundan i tv. Men jag bytte rätt snabbt kanal för jag tål inte folk som är onaturligt inställsamma och tillgjorda på ett överdrivet löjligt sätt för att få programmet att verka intressant. Som de genuina experterna i antikrundan. Det är något med deras röster och utspel som är riktigt overkligt. Någon kanske gillar det. Jag gör det inte. Men jag tycker hon fröken lundberg är charmig på sitt vis. Hon har ett lugnande sätt och utstrålning, lite mer berättarkonst än de fjäskande gubbarna.

Redan 1:a mars

En kort glimt på datorn när jag tryckt iväg en kommentar strax efter midnatt. Ja det är redan första mars och jag känner mig lite trött. För trött för en fredag för det har varit en del tryck och tempo på jobbet. Och allt annat som sker via datorer nuförtiden. Det blir väl mycket ibland.

En resa vore på sin plats. En kollega drog till Åre igår lunch, bara över helgen men ändå, bort. En resa vore fint, med min tillkommande eller vän, vad som än händer. Men jag trivs när jag lär mig och saker känns meningsfulla. Även om jag är trött. Härom natten var jag för slö för att släcka taklampan. När jag vaknade med två djupa veck under ögonen var jag för trött för att vakna. Men lite svett och slask i dalarna gjorde mig lätt solbränd och fuktkräm på morgonen får huden att leva, så jag bara ser halvtrött ut. Själv skall jag leva ut och umgås mer. Hoppa över tröttheten. Fejka mig pigg och lura kroppen.