Stryk borde man ha

Följer min kompis till pendeln. Väl hemma igen minns jag... jävlar.. tidrapportering och enkäten! Loggar in tio i tolv och ställer allt till rätta, tänker jag. Tiden strular så jag tar enkäten först. Det kommer att ta längre tid än jag anat.

Efter några minuter hör jag att det knäpper till på något konstigt sätt. Jag känner inte inte igen ljudet men det kommer inifrån lägenheten. Det kan knastra från fönsterbrädan när isoleringen värms upp vid direkt och kraftigt solljus som det kan vara vissa vackra morgnar. Jag bryr mig inte om ljudet. Försöker istället hinna tidrappa men det går inget vidare. Kan inte komma åt servern, än mindre mindre logga in verkar det som. Kontot låst. Det knäpper lite till bakom mig. Ett tyst litet knaster bara. Jag fattar först inte vad det är. Sedan ser jag strykjärnet. Stående på strykbrädan. Det är en lagom stor chock eller hjärtat i halsgropen upplevelse som blixtrar till. Lika snabbt som jag blev skraj, lika snabbt insåg jag vilken tur jag haft. Att järnet förmodligen inte varit igång hela dagen utan bara sen jag drog igång internet... alltså när jag satte i kontakten till sexpacket på golvet. Uttag för kabelmodem, router, laddare till mobil respektive kamerabatteri, timer till lampa osv. Och strykjärn. Fan fan fan. Det där kunde gått riktigt illa... Sen försöker jag tidrapportera, men det är ömsom vin, ömsom vatten.. "... has been locked out..". Tre timmar senare sitter jag fortfarande vid datorerna men har gett upp. Skall sätta P för detta nu. Provar till slut en gång till. Nu fan kom jag in. Nu skall timjävlarna dit. Och strykjärnet är svalt igen.

Sommarsol och fri tid

En motig dag på jobbet. Trött av lika sena som tidiga morgnar och närapå så att ögonlocken föll ihop under eftermiddagen. Det är jobbigt att slumra in i kontorslandskap. Typiskt en "bad idea".

Men det skall bli annat ljud i skällan. Summer season begins now. Nu är det mesta över av alla de där jobbiga sakerna som bara måste göras. Så idag sushilunch nära mariatorget. Glass på eftermiddagen. Tjejkompisar efter jobbet. Och närhet till sömn så efterlängtad och nödvändig. Sen skall det pratas relationstaktik, en tjejkompis och jag, men det blir av först i morgon kväll om vi ses då.

Living dead

Det känns som jag är levande död. I helgen sprang vi oss mörbultade i skogen. Jag både vann och förlorade. Jag känner mig som vinnare förstås. Det är alltid kul att vinna. Men jag känner mig lika mycket död just nu som jag vad glad och trött just då.

Det har varit en annan slags intensiv tid med den där sporten som bokstavligen äter upp en. Har knappt ätit sovit förutom när jag utmattad råkat somna där jag satt. I morse var jag trött och orakad med snygg blå skrynklig skjorta på jobbet. Inte så mycket att skämmas för men jag kände mig lite miserabel. Som om jag inte duschat vilket jag faktiskt inte hade gjort. Istället från sju till tio framför datorn innan jobbet. Det är mycket som känns och det är olika saker som känns och olika personer som sätter igång känslor. Det allra jobbigaste är att jag ser att jag börjar uppskatta människan bakom fasaden men när man inte får rätt gensvar blir det att acceptera läget så som det är. Det känns som om det haglar vuxenpoäng på mig men jag är för trött för att fånga dem och göra något bra av dem. Snart skall jag köra den där leken man gjorde som liten... älskar, älskar inte... och nypa av blad på en blomma. Det är i alla fall soligt och fint ute om dagarna.

Eurovision

Ett ovanligt sportigt år i år. Åkt öppet spår. Har inte hänt tidigare. Kollat melodifestival. Måste ha varit massor av år sen sist. Skall tävla i O-Ringen i Sälen. Comeback sedan nittiotre i Falkenberg, alltså femton år sedan. Skall springa Midnattsloppet för andra gången sedan nittioåtta.

And here are the votes from godisgrisen:
Serbia eight points
Ukraine ten points
Armenia twelve points

Så här trodde jag innan omröstningen
1. Armenien Qele qele
2. Ukraina
3. Serbien
4. Sverige
5. Norge
6. Ryssland
7. Grekland
8. Albanien
9. Israel
10. Bosnien-Herzegovina

Så här blev det till slut, åtta rätt av tio
1. Ryssland
2. Ukraina
3. Grekland
4. Armenien
5. Norge
6. Serbien
7. Turkiet
8. Azerbaijan
9. Israel
10. Bosnien-Herzegovina

Cykelpunka

Typiskt att det skall hända vid vinterviken. Så j-a långt bort. Där hade jag gärna stannat kvar en stund i solen på klipporna. Men jag var ju där i syftet att reka lite inför onsdag. Det blir tufft att springa där för dom stackarna.

Taxi hem och nu väntar jag att nån ängel skall fixa cykeln och på G som jag långt tidigare åt eftermiddagslunch med på kolgrillen i liljeholmen och sen en latte i solen. Ängeln är förstås jag själv.

Giffar

I onsdags fixade jag några små ikoner på jobbet. Eftersom vi inte är betrodda med riktiga ritverktyg hittade jag en sajt där man kunna ladda upp sin bild och editera den via en java applet.

Igår torsdag fick jag kommentarerna... och vad ska vi med dom till... och det får du betalt för? Det är sannerligen bra betalt för att pricka i rött eller grönt eller blått med lagom rätt färgvärde och en vitpunktad bokstav på en yta av tolv gånger tolv pixlar. Det kan jag hålla med om.

Idag fredag kommer jag att pyssla med nån obskyr logik som ger rätt infomeddelande i alt-texten till bilderna.

För övrigt kollade jag på semi två av eurovision song contest och charlotteperelli var väl så där okej. Hon har en stark röst och scenvana som få, men ser lätt slampig ut. Och förvanskar ögon och ögonbryn så hon bli riktigt ful i sin bleksminkade hårt utsträcka ansiktshud. Tyvärr får varken belgien eller makedonien vara med i finalen men livet svischar vidare oavsett vad som händer i belgrad.

G och jag åt grillad kyckling till middag och det är aldrig fel. Framför allt inte i matsällskap med henne. Och så firar vi våren med skumpa på taket fredag morgon på egna kontoret. Det är aldrig fel det heller.

Skrivtorka

När det inte flyter på som vanligt. När jag loggat in och det är tomt. Både i bloggrutan och skallen. Skrivtorka. Tänker på relationer. Som finns men som ändå inte finns. Inte på det sätt jag trodde på. Orkar inte lägga så mycket tid där nu.

Satt uppe till nollfyra på morgonen och skrev pm till den där tävlingen det ömmas om. Förra veckan i humlan och ikväll på grönan. Nästa vecka vid vinterviken. Och samtidigt börjar det dra ihop sig på jobbet. Pressa tidplaner som inte är riktigt uttalade. Det kommer en deadline men det saknas ordentlig nedräkning. Föreningens årsstämma flöt på bra ikväll. Det är en bra styrelse dom har *klappa sig på axeln*. Allt händer inte ad hoc men det kan kännas lite så. Det händer alltid något. Något som inte går att förutse. Det är det negativa, att alltid behöva vara i en form av standby läge. Relativt enkla samtal som renderar i merjobb. Mail hit och dit. Småsaker som skall fixas. Saker man indirekt åtagit sig att göra. Frågor som skall ha svar. Små steg och ibland större kliv. Lagom få bollar i luften, släppa eller fokusera. Det där funderar jag ofta på. Insyltad i föreningslivet blir man klämd. Ihoptryckt av dygnets korta timmar.

Att känna sig nöjd med det som är gjort. Att blicka framåt för det som skall göras. Att skita i det som känns onödigt för stunden. Att göra det som känns relevant och kul. Och få avreagera sig. Blogga bort bördan.

Och i helgen är det hotell här igen. Syrran kommer för instruktörskurs. Jag skall bort på söndag. Dialogen med G är bra. Jag tycker väldigt mycket om henne. Min egen kurs hinner jag inte med, den från nyårslöftena. Jag hinner med vänner nära och kära men kanske i en annan ordningsföljd. Kanske tvärtom just nu.

Mariatorget tretton tretti

- Och så gubbar slutar ni röka nu!
- Jo jo jo jo..

Godisgrisen visar lite civilkurage när två mörkhudade halv-alkade män drar alldeles för många bloss på bänken intill. Den ena fimpar faktiskt direkt. Har precis hämtat nya mobilen på kontoret och är kanske lite lättstungen eftersom jag börjar bli sen tillbaka.

Lite längre ut på andra sidan stan tjugo minuter senare. Väl utanför spärrarna är det skapligt regn ute. Igen. Otrevligt blöt går jag förbi hemma för att byta om till torra kläder och synka kontakterna från outlook. Min nyblivna "kompissambo" G är hemma. Vi kommer aldrig att bli ihop men vi är varandras bästa vänner när vi ses. Nu ses vi väldigt ofta men hon behöver sällskap. Man får hjälpas åt när det är svårt. Vi utnyttjar varann, hon rör ihop saker att äta och jag diskar. Hon handlar och jag handlar. I söndags fixade jag laxmiddag. Hon är ödmjuk naturlig okomplicerad vackert välbevarad och smart. Mjuk men också bestämd. Om inte hon satte våra kompisgränser skulle jag lätt bli riktig sambo. Det är tur hon är kär i någon annan. Tanken är lagom knäpp för att avsluta ämnet.

Bidragssverige

Nu är det inte helt signifikant för hela sjuka samhället. Men nån måste få skriva av sig. Typ jag. Jag har några vänner som råkar ha utländskt ursprung med utländska namn och inte helt rikssvenskt uttal och skriver inte perfekt heller. Dom funkar som svenskar trots sin bakgrund och delvis annorlunda kultur. Två tjejkompisar har svårt att hitta jobb trots att dom har utländsk examen eller snarare pga av deras ickesvenska examen. Här snackar vi högutbildade som läkare eller kemiingenjör. Båda har bidrag. Soc. Det är ett sjukt bidragsamhälle man skapar här i vårt fina land. Utan att ta vara på kompetens. På mitt jobb, företag alltså, finns tyskland, indien, venezuela, mexico representerade för att det är duktiga personer, inte för att dom är svenskar eller har utländskt ursprung. Om man tog tillvara resurserna skulle dom kunna betala mer i löneskatt än vad dom nu får i bidrag. Är inte det en ebberöds bank dessutom. En krona bidrag ut jämfört med en krona in och att slippa ge bort bidragskronan. Och fler människor skulle må så mycket bättre.

Kondis

Det var längesen jag skrev något sånt här. Mest kanske för att det var längesen jag gjorde något sånt där.

Torsdag 8 maj : Linje-OL D-ryds gymn 65 min, cykel 1 tim

Egentligen finns det inte något knastrigare och tristare att skriva om men det är rätt skönt att vara nyduschad, tvätten på g, middag på g, även om jag missat en del umgänge ikväll.

Vart tog fritiden vägen?

Jobba.
Maila kom-i-håg punkter för city cup-tävlingen jag ansvarar för sista onsdagen i maj.
Komma hem och vittja postfacket.
Svara på mailsvar.
Maila angående kommande gasspisbyte.
Kvällsfika.
Kolla mail.
Kolla blogg.
Så var kvällen slut. Men igår (tisdag) var det trevligt!

Med G på medis

Idag var det en sådan där fin kväll igen. Med G på medis. Visserligen bara två timmar. Med gasolvärmare, filtar, lite mat och två glas rött, lite nachos och lite jordnötter. Lite kyligt. Men mycket värme. Mänsklig sådan. Hon är en jordnära tjej och väldigt fin. Det är alltid trevliga stunder när vi ses. Bra prat och rofylld stämning. Så att jag redan saknar det.

I god tid innan

Det gäller det årliga besöket vid magnus ladulåsgatan och just i år idag måndagkväll fjortontusenniohundranittio kronor. Inte till mig utan till staten. Det svider lite extra nu när förra årets ekonomi knappast upprepas i år. Tur jag bytt jobb till något som fyller lönekontot bättre än tidigare. Strax efter halv tolv var jag framme vid brevinkastet och petade in två kuvert, ett för mig och ett annat för norrlandsmamman. En i sammanhanget otroligt betryggande marginal.

Stympad

Jag skulle komma förbi med lite grejer. Syrrans pojkvän är hemma och vi hade lyckats få ihop tid som passade båda. På väg till t-banan springer jag nedför backen. Jag känner mig lite sen och har bråttom. Byter sida och genar mellan några bilar. Möter först en rullstol på längre håll. En äldre man med vänstra benet amputerat. Kvar är en stump bara. Jag hinner inte se så mycket. Sedan en kvinna med hund. Hans fru kanske. Jag slutade springa när jag såg hans ben innan vi möttes. Det var någon slags oväntad respekt eller... att jag har två ben och springer till tåget och han sitter i rullstol med ett ben och dessutom uppförsbacke. En halv sekunds tanke som suttit kvar i minnet.

Fullt skepp

Jag blev övertalad att åka stockholm mariehamn tur och retur i lördags. Cinderella. Rederiets partybåt. Tjejkompis och hennes mor och mammans sambo. Först trevligt med ett break i tillvaron. Middag vid fönsterbord tidigt på kvällen. Tre timmar senare och efter tre efterrättsrundor har godisgrisen fått nog av ätandet. Ger höga poäng till två i serveringspersonalen och tänker att snyggare än dem blir ingen ikväll. Rekar dansgolv och publik. Får definitivt rätt om snyggheten.

Vissa personer är tragiska att se. Dom borde få behandling istället för att festa loss. Och rökrummet. Där samlas mer cancerchanser än på något annat ställe. Musiken är mestadels okej och dansgolvet fullt. Hamnar i sällskap med partygäng och L. Gängets kompisar och hangarounds dricker röker ligger och argumenterar och framför allt inte sover. Vi gör allt utom ligger. Jag gör inget förutom håller låg profil och kramas med L. L är trevlig och seriös i allt hon gör, säger hon. Såväl jobb som fest. Jag tror henne. Vi har känt varann sedan sista timmen på dansgolvet. Eller lär känna snarare. L röker för ofta, är rätt berusad utan att det syns och jag undrar hur länge jag orkar. L säger att hon är less på såna här båtresor. Been there done that. Men har svårt att säga nej. Turkkillens käft går hela tiden. En annan tjej säger knullcontainer. Det stämmer rätt så bra för många av just deras vänner.

Eftersom jag kör tar jag det lugnt. Sista glaset av tre på hela kvällen var typ halv elva. Sen fick det bli vatten vatten och vatten. Det är sjutton timmar innan vi kommer tillbaka. L skall också köra och jag får hejda hennes drickande ibland. Nån måste göra det.

Vi är fyra nattvakare som glider runt på båten och snart är det frukost efter alla fyllediskussioner och rökrumsbesök. Förutom de där huttriga stunderna utomhus på däck elva. Hungriga vargar i flock. Det slutar med mobilmusik i en hytt. Batteriet dör ut.

Går till egen hytt sover två timmar duschar och träffar sedan på mina egna hyttkamrater på väg till taxfree. Där möter vi även en trött L, stackarn skall dessutom på dejt efteråt. Hon ser bra ut mitt i tröttheten, är fint klädd och skiner upp för en stund. Nästan alla har bättre stil privat än på fyllegolvet. Det är lite fascinerande att se folk från kvällen innan gå omkring i taxfree'n efter att ha sett dem i betydligt sämre skick. Jag som varit nykter i stort sett hela tiden. Dom som inte är så fint klädda möter vi i en korridor. Det är turkkillen i mitt tillfälliga partygäng. Han håller låda, tydligt packad med en full öl i handen. Knappt en timme innan stadsgårdskajen. Det är sorgligt.

Vi köar ut. Vi kör hem min kompis ragg och sedan kör jag hem mig själv. Vi kramar hejdå och livet är tillbaka till det normala igen.

Det känns skönt att träffa syrrans kille om än bara en kvart för att prata om det verkliga livet och lämna lite saker avsedda för deras lägenhet. Sen är jag trött på riktigt.

Tjejkompis

Om G. Åååhh så mycket hon behövde mig. Eller snarare min hjälp. Så uppjagad och lycklig när jag möter henne och jag säger att det fixar sig. Hon uppspelt och kan inte stå still. Jag nyss från jobbet.

Om H. Tjugo minuter tidigare. Stannar till och pratar innan jag skall gå. Hon kollar resor. Jag blir också sugen att åka iväg. Någonstans. Med H. Men jag måste gå. G väntar redan. Hon vet att jag kan bli sen. Hon känner mig.

Om G. Nytränad och fräsch. Hon ser inte ut att vara i sin riktiga ålder utan mycket yngre. Ett tag blir jag nästan sönderkramad och sönderpussad. Jag förstår glädjen. Känns som jag betraktar oss utifrån. Hon hoppar och ropar av lycka. Jag nöjd med att hjälpa en kär vän. Det är trots allt en stor grej hon begär men jag vet jag kan fixa det. Så jag är lugn och står och blir omkramad av en lättad tjejkompis.

Vi går runt en sväng med mat som mål. Hon vill ha pizza och ett glas rött. Jag vill inte ha pizza sittande på plaststolar. Är helt nollad vad gäller bra pizza och rödvin som kombo. Vi går förbi olika ställen, vänder mot sats och går in på haket där stammisarna sitter och för ett rätt högt tonläge. Lite trist att se hur samhället funkar. Vart pengarna från soc går. Vi tar var sitt rött och sedan favoritpizza. Minst ett och ett halvt, kanske två år sedan jag åt pizza senast. Det är hur trevligt som helst. Så trevligt att vi tar ett glas till.

G är en jordnära ödmjuk vacker tjej med humor. Seriös läggning och mål i livet. Singel. Många järn i elden. Vi trivs bra ihop men ses inte så ofta. Kanske därför vi går bra ihop. Hon är en av de få jag kan prata om allt. Samma för henne. Det känns som en perfekt och spontan fredagkväll. Vi går hem till mig och hon tycker lägenheten är mysig. Jag säger stökig. Tjejer ser ofta igenom det ytliga. Rödvinet känns av, tycker båda. Vi fixar grejen och hinner inte med så mycket mer. Sällskap till tåget. Det är sent. Hon kollar upp att hon hinner med sista bussen sista biten hem. Några minuter över på perrongen. Fyra timmar en fredagkväll går snabbt. Lite väl fort när man har kul.

Hon glömde träningsskorna i hallen. Hon har flera par, säger hon i mobilen precis när jag är hemma igen och upptäckt glömskan. Samtalet bryts efter en stund. Vi avslutar med gonattsms. Där någonstans gick jag in i drömmarnas värld. När jag vaknar har jag sovit djupt. Men jag minns vad vi gjorde igår och skriver färdigt.

Konsumsnubbe

Häromdagen var jag inne på konsum för lite snabbshopping. Måndag middagstid. Då står en sån där jobbig gubbe i kassakön precis framför mig. Jag ser det inte först. Han har röd jacka, en kreditkortsanpassad liten pengapung eller sedelklämma och en svart tygbit för ena ögat. Han babblar en massa och jag strölyssnar. Någon form av dialog. Han tror han är trevlig och social, tror jag. Jag uppfattar honom som lite knäpp och inskränkt på något vis. Jag är hård men rättvis i mina fördomar. Kassörskan är nog van vid original och jag försöker att inte stressa upp mig. Bara hans röst hörs.

När jag lyssnar mer koncentrerat, för monologen pågår ett tag, hör jag människan säga något om kortbetalning och bedrägerier. Då jag vet hur sånt funkar hajar jag till. Kassörskan har redan frågat hur han vill betala. Eftersom han gaggat om ditten och datten i sin egen värld har han inte hunnit bestämma sig hur betalningen skall ske. Han vill inte betala med kort på konsum men likväl har han en massa betalkort i den lilla svarta han håller i handen och bläddrar i. Jag blir nästan förbannad och hör mig själv säga halvtyst... men varför har du kreditkort överhuvudtaget då? Orkar inte harkla mig och höja rösten. Synbart fel på ögat men uppenbarligen även fel på hörseln för han hör inget. Jag är för irriterad för att bry mig mer. Orkar inte upprepa och ta en dispyt. Vill hem. Vill igenom den där kassan. Vill läxa upp gubbjeveln nästa gång. Har svårt för snackare även om jag är pratglad själv. Surgubbar och surkärringar kan jag inte med. Gnällmesar. Speciellt om dom har fel.

Ibland har jag fått höra ordet besserwisser om mig. Kanske är det så, jag ser bara vissa saker klarsynt och väldigt rationellt men kan klura och fundera på annat. Vi är bara olika i handling och tanke. Och dom andra har förstås alltid fel. Det som utlöser triggern eller fungerar som en katalysator är ett litet lyte eller annorlunda beteende så faller man in i generaliseringens underbara värld.

Jag tror jag tränat upp en förmåga att granska saker kritiskt. Se mönster. Ordna upp och strukturera. Handlar det om att granska en text kanske man ser stavfel snarare än knäppa gubbar på konsum. Vad som är bra eller mindre bra, rätt eller fel. Funkar bra på jobbet. Precis som jag kan granska människor kritiskt. Funkar inte bra i alla lägen. Intrycken bedöms och matchas mot ens erfarenheter och magkänsla. Mot en mall. En kliché. Ibland heter sådant fördomar. Fördomar bygger ofta på att man inte riktigt vet och drar allt och alla över en kam. Det må vara ytligt ibland men kan vara effektivt. Lite av första intrycket.

Det var säkert inget större fel på gubben. Felet var att han fallit offer för någon slags myt om kortbedrägerier. En fördom från hans sida. Felet var att han snodde tid av mig. Felet var att han förstod inte att han förde fel monolog på fel plats vid fel tidpunkt. Felet var att jag hörde och såg honom. Felet var att jag hade rätt och han hade fel. Ungefär som om han var ett felstavat ord och någon måste rätta till det. Som om jag ville ta fram rödpennan och pricka honom på näsan. Sen betalade jag med kort och ilade ut ur butiken.

Jag vet inte varför just det här kom flygande genom skallen just här och nu. Något säger mig återigen... men varför har du kreditkort överhuvudtaget då? Hans beteende och ord stämde inte riktigt överens, varken med hans faktiska kortinnehav eller med mitt facit. Det låg en slags omedveten falskhet i hans sätt att uttrycka sig. Nä, nu skall jag vara snäll resten av veckan.

Trevlig valborgshelg!